Trädgårdskrock

Vi har sån tur att Rasmus klipper vår gräsmatta varje vecka. Det går ganska snabbt men han har lite problem runt plommonträdet. En del grenar sitter ganska lågt, så han får nästan krypa på knä runt det. Han har aldrig klagat, men för att hjälpa honom tog jag fram handgräsklipparen och körde några varv närmast trädet så han skulle slippa det. Jag har testat med den bensindrivna, men det fixade jag inte. Den gick inte att svänga med. I varje fall så fungerade det inte när jag försökte. Rasmus erbjöd sig att hålla en "svängkurs" för mig, men jag var inte särskilt intresserad.

Som tur var så hade jag keps på mig när jag gav mig av mot trädet, för när jag skulle köra innersta varvet så small det till. Skärmen på kepsen var så långt ner över ögonen så jag såg inte att jag gick rakt emot en tjock gren. Keps och glasögon for av och jag kände mig lite vimsig. Jag plockade upp kepsen och tog på glasögonen, men det var nåt som inte stämde. Jag såg så suddigt med det högra ögat. Det är ju det ögat som jag haft besvär med så länge, men jag hade inte fått något in i det denna gången. Det var jag helt säker på. Jag blinkade lite extra och tänkte att jag kanske fått en lindrigare hjärnskakning så det var det som gav mig dimsyn.

Det blev inte bättre så jag satte mig och började att putsa glasen för att se om det hjälpte. Då upptäckte jag att det fanns inget högerglas. Jag kunde köra fingrarna rakt igenom. Det var inte konstigt att jag såg dimmigt. Jag gick bort till plommonträdet och letade och där låg glaset, Vilken tur att jag inte kört över det med gräsklipparen. Efter många om och men så fick jag det på plats igen.

Nu var det ingen tvekan om vad jag skulle göra. Jag plockade fram kantningsspaden och grävde en jättestor cirkel runt trädet. Här skulle inte bli fler kollisioner med några grenar. När grästuvorna var borttagna fyllde jag på med ny jord och därefter planterades tagetes i cirkeln. Nu är det krocksäkert att klippa där. Man behöver inte ens fundera på att ta på varken hjälm eller skyddsglasögon.