Knivskarpt

Att knivar ska vara vassa är en nödvändighet. Jag vet inte hur många gånger jag irriterat mig på slöa knivar när jag skulle skära upp kött. Göran slipar dem till mig med jämna mellanrum, fast jag har nog varit lite oaktsam ibland. Det är så enkelt att lägga dem i diskmaskinen efteråt, men jag har läst att för att kniven ska behålla sin skärpa så ska den diskas för hand. Det gör jag numera. Dessutom har jag ett fodral där jag lägger in alla knivarna...precis som proffskockar har. Jag tror nog det behövs mer än ett knivfodral för att bli proffskock, men det är i varje ifall en början.

Mina skalknivar samlar jag i ett litet Höganäskrus. Jag tycker inte det är lika viktigt med dem. De är så billiga så det är bara att köpa en ny när någon av de gamla blir för slö. På morgonen brukar jag äta havregrynsgröt till frukost och ofta delar jag ett äpple i bitar och blandar i. Så gjorde jag igår med. Tyvärr hade jag lite bråttom för jag skulle till frissan och färga håret, så jag var aningen stressad. Hur det nu kom sig så skar jag inte bara i äpplet utan även i mitt pekfinger. Det gick så snabbt så jag hann knappast reagera. Efteråt gjorde det fruktansvärt ont. Blodet forsade och jag kunde inte få det till att sluta. Automatiskt tog jag hushållspapper och virade om samtidigt som jag tryckte allt vad jag kunde. Efter några sekunder var pappret helt blött av blod och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag höll fingret under kallvattenskranen, men inte hjälpte det.

Till sist fick Göran sätta på flera plåster hårt runt fingret så det nästan stasade. Sen klippte jag av fingret på en gummihandske och trädde över hela paketet. Det verkade som det funkade. Fingret dunkade som det värsta trumsolo, men även om jag kände mig lite skakis så var jag tvungen att åka iväg. Det är så svårt att få en tid hos frissan som passar så jag ville inte chansa och avboka. Så länge jag var hemma höll jag hela armen högt för jag trodde att det skulle sluta att blöda snabbare då. När jag körde fick jag i varje fall försöka hålla handen lite högre. Jag stödde den mot ratten och höll den så att mötande trafikanter inte trodde jag satt och gjorde fula gester åt dem.

Jag har fortfarande en gummituta över fingret idag, så jag inte ska få in något skräp i såret, men jag har i varje fall inte ont mer.