fredag 17 maj 2019

Kvinnan, det starka könet



Att kvinnan är det starka könet är i och för sig ingen nyhet. Det fick jag bekräftat med råge igår när jag var och handlade. En av butikerna sålde fem säckar jord för 99 kr. Varje säck innehöll 50 liter och det gick att välja mellan trädgårdsjord, barkmull, täckbark osv. När jag rensat klart rabatterna på våren lägger jag alltid ut barkmull, för jag tycker det ser snyggt ut. Dessutom verkar växterna gilla det, och jag slipper ifrån en massa ogräsrensning under sommaren. Jag hade inte planerat att köpa några jordsäckar igår, eftersom vi redan har några stycken på lager, men när jag nu var i butiken tänkte jag om. Fast 50 liter bär respekt med sig, och jag tyckte det kändes onödigt att åka hem och hämta Göran för att få bärhjälp. Det ordnar sig nog ändå, tänkte jag.

Jag tog en kundvagn och begav mig av till pallarna med jordsäckar. Det stod en truck där och en tjej som ställde i ordning allt. Jag frågade henne var barkmullen fanns och hon visade mig det, men kommenterade att säckarna var tunga. Hon var så snäll och erbjöd sig att hjälpa mig, och det var jag innerligt tacksam för. Säckarna var rejält tunga och det var inte det lättaste att få ner fem stycken i en vanlig kundvagn. De fick ställas på högkant för att få plats. -"Detta är inget kvinnojobb," sa hon. Det höll jag med om.

På väg ut till parkeringen tänkte jag att det hade varit bra om jag stött på en lika vänlig och hjälpsam person där. Jag såg flera män som stod vid sina bilar och lastade i varor så det skulle säkert inte vara några problem. När de ser mig kånka på säckarna kommer de springande i vild galopp, tänkte jag. Så fel jag hade! Jag lyckades få upp två säckar från kundvagnen och in i kofferten, sen var jag tvungen att pausa. Under den tiden passerade ett tiotal karlar förbi mig. Det kan säkert vara så att de hade svaga ryggar och inte fick lyfta tungt, men det är högst osannolikt att det gällde för alla.

När jag stod där och pustade kom en dam i min ålder fram och undrade om jag ville ha hjälp. Jag skulle kunnat krama om henne så glad jag blev. Där stod sen vi två 70+-damer och lyfte tre tunga jordsäckar medan ett antal svaga män gick förbi. Även denna damen konstaterade att det vi höll på med inte var kvinnogöra direkt. Än en gång kunde jag bara instämma.

20 kommentarer:

  1. Ibland har man tur och ibland mindre tur. Det har faktiskt hänt att karlar har kommit fram helt oväntat och hjälpt mig när jag har köpt planteringsjord a´50 liter. De har bara dykt upp från ingenstans, men för det mesta kånkar jag på själv, utan hjälp. Tack och lov att vi kvinnor kan och är starka, åtminstone i viljan. På den kommer man långt. Men tungt är det och så länge man håller ihop går det men men...säckar borde kunna gå själv. Ha en fin fredag Gunnel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar också ha tur och stöta på hjälpsamma människor...både kvinnor och män, så den här gången var förhoppningsvis ett undantagsfall. Håller med om att säckar borde kunna ta sig till bilen för egen maskin.

      Radera
  2. Då jag var på maxi i vintras och skulle köpa fågelfrö, så bad jag en man hjälpa mig. Det gjorde han gärna.
    Ha en trevlig helg! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många hjälpsamma herrar, men också motsatsen.

      Radera
  3. Hjälpsamme herrn brukar sällan finnas på plats när man behöver honom - ensam kvinna är stark sägs det, men ibland kan det bli lite för tungt. Snällt av damen som stannade och hjälpte dig! :)
    Ha en fin fredag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det brukar alltid lösa sig med hjälp på något sätt.

      Radera
  4. Jag har sett en man som var bodybuildare låta sin tjej bära kassarna .Så visst är vi kvinnor det starka könet
    Svar..Får ta köksvalsen tills dansen på PRO börjar.
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns en del tjänstvilliga personer, men också många som inte bryr sig alls.

      Radera
  5. Kvinnor kan! Det bevisade minsann du och din medhjälperska.
    Jag har ett par ställen där de säljer jordsäckar där man kan backa upp bilden och sedan "kara" ner säckarna i bilen. Sen ska de ju ur bilen också och in i förrådet och det kan vara lite tungt, men ännu går det.
    Fast jag föredrar att göra en beställning hos sonen.....
    Ha en fin helg!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. För det mesta har jag alltid någon med när vi ska handla jordsäckar, men detta blev ett impulsköp.

      Radera
  6. Kvinnor kan verkligen och det visade ni två i går. Men nog kunde någon stor och stark karl stannat till och frågat...

    Kram och ha en härlig fredag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev också förvånad över att ingen frågade om jag ville ha hjälp. De såg ju att det inte var mjölkpaket jag stod och kämpade med.

      Radera
  7. Där har du mitt aber. Inte nog med att jag inte har bil att lasta in i, jag har ju bara cykel.
    Jag har så länge velat haft trätrallar på min balkong men det funkar ju inte, jag får inte hem dem. Och inte kommer det några käcka barn som hjälper mig. Och då får det vara.
    Ensam kvinna 70+ är absolut inte stark, men det verkar få förstå.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går inte att klara allt själv även om man skulle vilja.

      Radera
  8. Det är ett litet aber det här att man alltid har klarat sig själv också. Jag har så innerligt svårt för att be om hjälp. Men de gånger då jag verkligen tagit mig i kragen och bett om hjälp är det aldrig någon som sagt nej! Dessutom skulle jag kunna be sonen att köra hem några säckar jord, så skulle han gladeligen göra det tror jag. Men de har så mycket att stå i ändå, tänker jag, utan att ställa frågan! Dumt va? Ha en bra helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen mig lite i det du beskriver. Det är inte lätt att be om hjälp.

      Radera
  9. Nu fick du mig att tänka på en sak; kanske männen har blivit förolämpade då vi lever i en tid då kvinnor verkligen hävdar sitt oberoende av de nämda varelser. Så de tror att det gäller allt, även de tunga lyften och fenoment hjälpsamhet, en vet ju aldrig riktigt med män ....
    Ett minne för flera år sedan: jag kommer till min parkerade bil som har fått punka. Bredvid mig står en bil parkerad med fyra unga män. Så länge jag står där och begrundar hur jag ska få loss skruvarna för att byte däcket så gör de inget, men när jag knackar på rutan så flyger alla fyra ut blir nätan osams om vem som ska göra däckbytet. Men det var som sagt länge sedan.
    Trevlig helg :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite svårt och veta hur männen tänker. Jag tror inte de nekat om jag bett om hjälp, så ibland gör man kanske själv fel. Män och kvinnor tänker nog inte på samma sätt.

      Radera
  10. Jag var med om ungefär samma sak i helgen när jag köpte en, endast en, säck med jord. Bilen stod parkerad en bit ifrån och jag tänkte att jag nog skulle klara av att bära den dit. Men det var ju nästan hopplöst att få något grepp om säcken. Jag fick hålla på ett tag och till slut fick jag ett så fast tag att jag lyckades flytta den.
    Men ingen enda kom till min hjälp, varken man eller kvinna. Det förvånade mig en aning faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycket det känns självklart att erbjuda sin hjälp när någon ser ut att behöva det. Jag behöver inte bli tillfrågad.

      Radera