Vårdagjämning

Sent igår natt var det vårdagjämning, men jag föredrar att fira det idag den 21 mars. Äntligen! Nu kan vädret bara bli bättre. Även om det blir något litet bakslag med snö eller annat elände, så vet vi ju att det blir inte så långvarigt. Solen har varit framme lite och temperaturen har stigit rejält. Det känns nästan som vår i luften. Det dröjer inte särskilt länge tills skogen är full av vitsippor. Nu kan jag väl ångra att jag inte var mer energisk i höstas och planterade en massa lökväxter. Jag får kika hos grannen och beundra blommorna där i stället.

Jag har alltid önskat mig en medelhavsträdgård med lite annorlunda växter. Det har inte varit möjligt eftersom jag inte haft någonstans att vinterförvara de ömtåliga växterna. Nu har jag det; nämligen det nya förrådet. Där finns tre stora fönster som släpper in rejält med ljus och det går även att sätta på lite värme där inne. Det påstås att medelhavsträdgårdar är lättskötta. Nu vet jag inte om lättskött betyder samma sak för alla, men det lär jag få reda på i fall jag skaffar mig en sådan trädgård någon gång. Trädgården har man för vila och avkoppling och inte bara för att arbeta i.

Jag såg ett trädgårdsprogram där det var små "rum" lite varstans så man kunde sitta ner och hålla siesta. Dessutom var det så charmigt med lite olika halvsjabbiga saker här och där. Programledaren sa att det måste vara något fult för att man skulle kunna se det vackra, och det ligger nog en hel del sanning i det. En helt perfekt trädgård kan ofta verka opersonlig.

När jag tänker efter så har nog mitt hem lite av medelhavsstämning över sig. Det är någorlunda lättskött. Jag kan sitta ner och hålla siesta lite var som helst i huset, och gör det också. Jag blandar gamla och nya saker hej vilt i inredningen, vilket säkert inte tilltalar alla. Men som sagt, det måste vara något fult för att man ska se det vackra. Mitt hem är inte perfekt; alltså måste det vara väldigt personligt, och det är så jag vill ha det.

Alf Henrikssons dikt säger allt om hur jag känner inför våren.

Den största helgen på året är den

då det ljusnar så mycket i huset

att man kan äta sin middag igen

utan att tända ljuset.