Den hemlige kocken

Jag har nu fortsatt på målningen inne i vårt blivande förråd. Det var dags för en sista strykning av tak och väggar i det minsta rummet. Nere i källaren stod en oöppnad femlitershink med vit golv-och väggfärg. När jag fått av locket såg det väldigt mysko ut. Det liknande nästan kall ärtsoppa. Ni vet när ärtorna åkt till botten och det ligger ett halvgenomskinligt lager av spad överst. Under det här spadet borde det finnas vit färg. Ärtsoppan är lätt att röra runt i för jag brukar aldrig ha några stora mängder, men fem liter bär respekt med sig. Det fungerade nog inte att röra runt med en liten matsked utan det fick bli rejäla doningar.

Tungt kommer det att bli, hann jag tänka, innan Göran plockade fram ett superbra hjälpmedel. Det var en lång metallstång med någon slags cirklar fram. Han monterade den på sin borrmaskin och vips hade det blivit till en färgvisp, som var förvillande lik min elvisp, men betydligt större. Så enkelt det gick! Det skvätte visserligen en del, men snabbt gick det. Ska man nån gång ha en jättestor fest och behöver vispa mycket grädde är detta att bra tips.

Jag orkade inte släpa den här tunga hinken uppför källartrapporna, så vi hade tagit fram en mindre som jag kunde hälla över en del färg i. Då plockade Göran fram ännu ett hjälpmedel som jag inte trodde hörde till i ett snickarrum....en soppslev! Jag såg med en gång att det var min gamla soppslev. Jaså, det var här den hade hamnat? Det var bara till att sleva över färgen i den mindre hinken och nu var det inga problem att bära upp den.

Med de kocktalanger som Göran besitter förutsätter jag att han står för matlagningen idag.