Hjälp

Alla dagar på året är en firardag för någon. Antingen är det en födelsedag, namnsdag, bröllopsdag eller annan bemärkelsedag. Sen har vi alla helgdagar som också firas av de flesta. Till detta kommer alla hitta-på-firardagar om allt mellan himmel och jord. Det finns musarmsdagen, kladdkakans dag, kanelbullens dag och jag vet inte allt. Speciellt om det är något ätbart som firas så är affärerna på hugget. Det slås upp stort och annonseras om det i god tid, så ingen ska kunna glömma bort den dagen.

Det finns en dag som jag tycker verkligen är värd att fira; nämligen 112-dagen, men konstigt nog är den väldigt anonym. På större platser vet jag att SOS Alarm anordnar en del saker för allmänheten, men i min kommun uppmärksammas det inte alls. År 1996 gick Sverige över till det här larmnumret som är samma i hela Europa. Det är smart att ha samma nummer, för då behöver man som turist inte känna sig orolig om det händer en olycka. Man blir tillräckligt nervös ändå utan att behöva leta fram ett telefonnummer för att få hjälp. Om den här dagen firas mer utomlands vet jag faktiskt inte. Det är ett väldigt lämpligt firardatum för 112-dagen....den 11 februari....11/2.

Idag känns det bra att ha en mobil med sig när man åker hemifrån. Det är ändå en extra säkerhet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå in i skogen utan den numera. Det är inte så att jag går och pratar i den hela tiden, utan den är mest med som en försäkring ifall nåt händer. Nu inbillar jag mig inte att den motar bort varken banditer eller vilda djur, utan jag tänkte mer på om jag ramlar eller nåt. Då kan jag ringa hem till Göran och tala om det. Jag tror inte han kommer springande för att hjälpa mig upp eller stötta mig hela vägen hem, men han kan åtminstone tycka synd om mig. Skulle det hända en svårare olycka kunde jag ringa112.