Inga ljusa idéer

För många år sedan kunde vi stå och se på ett stort nyårsfyrverkeri som sköts upp från stenbrottet här en bit från vår gata. Det var kommunen som bekostade det hela, och de som skötte om avfyrningen var proffs. Många människor samlades för att beskåda evenemanget, och det var ett bra sätt att önska sina grannar Gott Nytt År på. När Makadamfabriken höll på som mest detonerades laddningar nästan dagligen. Många gånger kändes det som om huset lyftes upp en bit och sen åkte ner igen. Lite kusligt! Fönsterna skallrade och porslinet skramlade på hyllorna. Det hände inte vid varje sprängning, men det var otäckt de gånger man upplevde det. Fabriken är nerlagd sen en del år tillbaka och det är väldigt lugnt numera.

När kommunen slutade betala för fyrverkeriet var det en del som fortsatte i mycket mindre skala hemmavid. I takt med att det ena förbudet efter det andra har kommit till så har smällandet avtagit rejält...tills förra nyårsafton. Då hade några "ljushuvuden" fått för sig att det skulle låta rejält. Ett par smällar var så skarpa att de påminde om makadamsprängningarna. Det kan omöjligt ha varit några köpta raketer. Det måste vara något hemmabygge. Med den strikta kontroll av butikerna som är idag skulle en sån här laddning aldrig gå att köpa.

Tänk så många barn och djur som blir skrämda av oväsendet. Jag tycker det är utmärkt att det blivit sådana restriktioner och egentligen kunde det förbjudas helt. Vad fyller det för funktion egentligen? Jag kom att tänka på alla de som bor i krigshärjade länder. De stackars barnen måste var rädda jämt. Djur har kanske inte samma höga standard där som i Sverige, så de har det säkerligen inte lätt. För att inte tala om alla hus som bombas och förstörs. Då är det kanske lite ynkligt att gnälla över smällare och raketer.....men egentligen inte. Det är ett ofog som inte gör någon nytta alls.

Efter helgens smällande hade en del bilar blivit förstörda av nerfallande eldrester och på ett av husen blev det lite mindre skador. Igår kom en av grannarna och ringde på. Vi har Grannsamverkan här i kvarteret och nu hade några skrivit ihop ett brev som ska överlämnas till polisen. Jag har väl inga större förhoppningar om att det ska ge något resultat, men man måste absolut visa sitt missnöje och protestera.