Den ofrivillige golfaren

Strumpor är ett kapitel för sig. Jag tycker en del sockor sitter så hårt kring benet att det känns som när sköterskan fäster ett band runt armen för att stasa. Jag ska inte ta några blodprov i benet så jag behöver inget sådant. En del, som det annonserats om att det var mjuk resår i, fungerade inte alls bättre. De bara kasade ner...inget skönt alls. Då började jag köpa ankelsockor i stället och det fastnade jag för direkt. De blir på plats och jag har inte en röd ring runt benet när jag tar av dem. Nu börjar det bli lite kallare och jag kände igår att jag frös lite, så jag botaniserade bland trädgårdskläderna och hittade ett par knästrumpor, som egentligen var Görans. De var rutiga och liknade golfstrumpor. De "lånade" jag. 

När jag fått bort, som jag trodde, de flesta grästuvorna, räfsade jag till det hela och sen promenerade jag runt, runt tills all jord var tillplattad. Trädgårdstunnan stod en bit bort så jag kunde hiva i skräpet där direkt. Jordplätten påminde lite om en sandbunker på en golfbana. Jag kontrollerade det hela ännu en gång innan jag gick iväg för att hämta jord. Då upptäckte jag en bortglömd grästuva.

Jag greppade min järntrea (klösen med tre spetsiga tänder eller vad det kallas), kavlade upp joggingbyxorna så mina golfstrumpor syntes, ställde mig med fötterna parallellt och lite isär som jag sett golfspelare göra, tog sikte på trädgårdstunnan och drämde till tuvan/bollen så den for iväg.

HOLE IN ONE!!!!!!!

Trädgårdsarbete kan vara både kul och omväxlande.