Återbesök

Häromdagen när jag var ute och jobbade i trädgården hörde jag ett väldigt flaxande från en av de höga cypresserna. Den är så tät så jag kunde inte se något där inne bland grenarna. Det flaxade och flaxade länge och till sist skymtade jag en fågel där. Det var en duva. Jag trodde att den hade fastnat med vingarna och försökte komma loss, men helt plötsligt flög den iväg. Det dröjde bara en liten stund så var den där och flaxade igen. Jag tänkte att den måste var dum som en gås om den inte kom ihåg hur den fastnade sist.

När jag berättade det för Göran sa han att den flaxade inte för att den satt fast, utan det måste vara en duvunge som kallade på sina föräldrar. Vi har haft duvor som bott inte bara i plommonträdet utan även i den här cypressen i sommar. Jag fick syn på duvan senare och då satt den på en gren helt still. Det var en ringduveunge för den hade ingen vit fläck på halsen, som föräldrarna har. Det har jag fått veta från expertishåll.

Senare på dagen satt ungen på en gren utanför köksfönstret och då såg jag tydligt hur den satt och viftade med vingarna. Helt plötsligt kom en av föräldrarna och satte sig bredvid. Göran berättade att ungarna sitter och flaxar så när de vill ha mat. När jag berättade det för Rasmus tyckte han det lät så kul. -" Jag ska också sitta på mitt rum och flaxa med armarna, så får jag se om mamma kommer med mat till mig", sa han.

Ett par dagar senare såg jag att det var inte bara en utan två ungar som höll till vid cypressen. De hade sällskap utav en av föräldrarna.