Jag och några "pigga lärkor"

Det får inte tas bokstavligt för några lärkor handlar det inte om, utan ett par koltraster och några duvor. I den här värmen är tidiga morgnar och sena kvällar de enda stunderna på dagen som det går att jobba i trädgården. Jag har satt alarmet på 6.00 och det har faktiskt inte varit så besvärligt att stiga upp då. Frukosten hoppar jag över och tar sen när jag kommer in efter några timmar i stället. Då smakar det mycket bättre.

Även om det varit torrt och många växter haft svårt att klara sig, så lever ogräset ändå. Den sortens gener borde väl någon forskare kunna få fram och manipulera så att andra växter blev lika tåliga. Vi har inte bevattningsförbud hos oss, men det känns ändå inte riktigt ok att vattna med slang. Att bära runt på en stor vattenkanna är ganska tungt, men då fick jag en i mitt tycke genialisk idé. I källaren har jag haft mors gamla dramatenvagn stående. Hon använde alltid den när hon gick och handlade. Jag kör bil till affären och stuvar in varorna direkt i kofferten så jag har inte haft någon direkt användning för den. Nu plockade jag bort själva väskan och tog upp ställningen. Där satte jag sen vattenkannan och nu kan jag köra runt i trädgården och vattna utan problem.

När jag satt och pausade fick jag syn på koltrasten som promenerade mot blåbärsbuskarna. Den ena busken har jag redan plockat alla bär på, för det var en tidig sort, men de två andra är inte mogna förrän i aug-sep. Det är jättegott att kunna gå ut och hämta en näve färska blåbär och lägga på filen. Antagligen är det gott utan fil också, för koltrasten återkom flera gånger. Nu har vi köpt ett bärnät som vi ska lägga över buskarna. Det får vara någon måtta på givmildheten.

Sedan Göran lämnade bort sina brevduvor och ringduvorna flyttade har det varit ganska duvfritt i vår trädgård. Nu har mannen som övertog brevduvorna börjat träna dem så att de ska flyga hem till hans slag i stället för hit, som de är vana vid. Det går att ändra på deras beteende, men det kan ta lång tid. De har nu bott i det nya slaget ganska länge, så han släpper ut dem på morgonen och hoppas klart på att de ska återvända hem på kvällen. Tyvärr har de flesta kommit hitflygande. Göran har låtit en öppning vara kvar, så han kan släppa in dem i en del av duvslaget på kvällen. Sen kommer den nye ägaren hit och hämtar dem. I och med att de får mat när de kommer hem, så fattar de förhoppningsvis med tiden att det är mycket bättre att flyga till det nya stället än hit här.  För det första har vi ingen duvmat hemma och för det andra så ska de inte känna sig välkomna här. Får de mat av oss kommer de att stanna kvar och det är inte meningen. Denna duvrestaurangen är stängd.