Om du inte gör några dumheter när du är ung, har du ingenting att prata om när du blir gammal.
Jag tyckte alltid det var så kul att lyssna på farmor och farfar och mina egna föräldrar när de berättade vilka hyss de hittat på som barn. De hyss som var populära förr skiljer sig en del från dagens hyss, men i grund och botten är de ganska harmlösa. Förstörelselusten som idag tycks bre ut sig lite överallt räknar jag inte som hyss. Ett hyss ska man kunna skratta åt. Kanske inte just i den stunden det händer...men efteråt.
Jag har mycket att prata om!!
SvaraRaderaS.....Du är viktigare än vad du tror.Du är unik!
Kram!
Det låter härligt.
RaderaEtt gott skratt förlänger livet och kan man hämta det från minnenas arkiv är det inte fel!
SvaraRaderakram
Med åren blir hyssen dessutom mycket roligare när man tänker på dem.
RaderaDu har alldeles rätt! Vad ska man annars prata om :)
SvaraRaderaKram
Visst stämmer det.
RaderaDet kanske stämmer för vissa, men jag kommer inte ihåg några hýss jag gjorde! Det jag minns är det som var roligt och det som var tråkigt, alltså det som utmärkte sig litet från det vanliga. Kanske var jag ett ovanligt "o-hyssigt" barn, vad vet jag... :-)
SvaraRaderaDet finns nog olika uppfattningar om vad som räknas som hyss.
RaderaSå sant, sådana fadäser kommer vi ihåg och kan skratta åt nu många år efteråt.
SvaraRaderaMin pappa, som jag har ärvt mitt barnsliga humör ifrån, tyckte om att spela oss barn små spratt så våra oskyldiga hyss var säkert uppskattade av honom. Det var så att säga, en annan tid då, på både gott och ont.
Tycker om din söta gumma, där på bilden, med ett hjärta.
Trevlig söndag.
Kram!
Betty Boop visar att alla åldrar har sin charm.
RaderaVisst minns man en del egna hyss från barndom/ ungdomstiden. Roliga så här många år efteråt, men det var som du skriver på en helt annan nivå än vad det verkar vara idag.
SvaraRaderaKram
Förr var huvudsyftet sällan att förstöra eller skada någon annan.
RaderaVi ska verkligen komma ihåg att berätta för våra barn och barnbarn om vår barn- och ungdom. Syrran berättade för sina nu vuxna söner om när hon första gången åkte hemifrån och till Stockholm för att arbeta som hembiträde. Då var hon 14 år. Sönerna blev alldeles chockade och de fick sig nog en riktig tankeställare.
SvaraRaderaTrevlig söndag!
Kram, Ingrid
Det är nog inte många unga idag som kan föreställa sig att förr kunde man flytta hemifrån tidigt och klara sig själv.
RaderaVi hittade på en del hyss. Och på sommaren skyllde vi på ridungarna, det var ridläger i grannbyn. Fast det var aldrig något allvarligt.
SvaraRaderaKram
Det brukade vara lite snälla hyss.
RaderaEn och annan dumhet har man ju lyckats åstadkomma under ett långt liv ... och dumhetstalangen försvinner aldrig. Som ung var jag inte speciellt hyssig av mig, är nog nästan mer av det nu. :)
SvaraRaderaSå känner jag det med.
Radera