Bortglömd

När jag jobbade fick jag alltid en tid för utvecklingssamtal eller medarbetarsamtal. Det är väl egentligen samma sak. Då fick jag berätta för rektorn vad jag tyckte om jobbet när det gällde trivsel och arbetsuppgifter och ifall det var något jag vill lära mig mer om. Rektorn i sin tur talade om hur han såg på mitt jobb och gav förslag på vidareutbildning. Lönesamtalet brukade komma senare.

Sedan jag blev pensionär är det ingen som bokat en tid med mig för varken utvecklings- eller lönesamtal. Det tycker jag känns surt. Jag jobbar fortfarande, fast nu är arbetstiderna ändrade. Chefen borde väl ändå vara intresserad av att få veta hur jag trivs? Vi är många trotjänare på "företaget" så jag förstår om inte högste chefen har tid att prata med alla, men han har väl småchefer som kan fixa det?

Bara för att man blir äldre vill man inte sluta utvecklas. Det finns massor av saker som jag skulle vilja lära mig mer om. Nog kunde jag få åka på en studieresa till Dallas t.ex. När jag var där för några år sedan blev jag väldigt intresserad av några som hängde i en korg utanför fönstren på en skyskrapa. 

Först såg jag inte riktigt vad det var. Jag misstänkte att det var en flugskit på kameralinsen, men när jag zoomade in såg jag att det var en slags arbetsställning. Jag skulle vilja prata med de här fönsterpustarna och höra ifall de har något tips på om man ska putsa på ett visst sätt för att det inte ska börja regna dagen efter. De har säkert mycket nyttig information att dela med sig av.

Att lyssna på väderleksrapporten eller kolla i tidningen är meningslöst. När man läser dagens väderprognos och sen tittar på rutorna ovanför kartan är det nästan som om det var en stryktipslapp. På en sådan fyller man i 1, X eller 2, men här går det att välja mellan säkert, ganska säkert eller osäkert. För det mesta är ganska-säkert-rutan ikryssad. Med andra ord betyder det att vädret kan bli hur som helst....antingen regn eller solsken.