Santos
Idag för 17 år sedan föddes i Småland en liten vit, lurvig Bichon frisée, som fick namnet Santos. Jag var med min dotter Katarina och hämtade honom. Han var pytteliten och påminde mest om en leksakshund. När Katarina var tvungen att åka iväg på en kurs fick han bo hos mig en vecka. Han saknade fortfarande sin mamma och gnällde lite på nätterna. För att han inte skulle känna sig ensam bäddade jag åt mig på golvet, så att han skulle kunna klättra upp på madrassen om han ville.....och det ville han. Antingen låg han över halsen på mig som en varm och go halsduk eller uppe på huvudkudden precis ovanför mitt huvud. Det kändes litet som att sova med nattmössa.
Han gillade lite annorlunda sovplatser även sen han blev äldre.
Santos var 3 år när Rasmus föddes och de blev de bästa vänner. Rasmus räknade Santos som sin hund och Katarina var generös och lät honom vara delägare.
Santos ställde alltid upp när Rasmus ville leka, bara han fick ta sig en liten lur emellanåt.
Inför Zoés födelse var Santos väldigt noga med att kolla vagnens säkerhet både uppe i själva korgen och nedanför den. Det var ju en dyrbar last som skulle köras i den.
Han gick in för jobbet som livvakt på stort allvar.
Även om man är liten kan man vara tuff.
Det är snart 3 år sedan Santos lämnade oss, och han är fortfarande oerhört saknad.
Underbara lilla Santos. En sann liten livvakt och vän. Också jag minns er Santos med värme. Så fint du skriver om den lilla tuffingen. Man bär dem alltid i sina hjärtan, även när de inte är med längre i den här världen.
SvaraRaderaEn skön helg önskar jag dig!
Vi pratar ofta om Santos och minns allt kul vi hade tillsammans med honom.
RaderaHär blev det rörda reaktioner Gunnel; så fint bakom dagens lucka!
SvaraRaderaKram
Det känns fortfarande lite tungt när jag ser bilder på honom.
RaderaJag vet att man kan sakna en hund oerhört!
SvaraRaderaS...Visst är hon duktig!
Ha en bra dag!
Kram!
Saknaden försvinner aldrig.
RaderaUnderbart inlägg. Givetvis ska den sötnosen vara med i din kalender. Santos är så lik våran Texas på några bilder. Härligt att få läsa texten.
SvaraRaderaKram Bosse
Jag är glad att han bodde så mycket hos mig. Vi har haft så mycket roligt med honom.
RaderaVad förvånad jag blev av du skrev att det gått tre år sedan. Vart tar tiden vägen? Jag minns ju hur du hade Santos hos dig i "flera veckor" och det var kul att läsa om era promenader och upptåg. Trodde högst det var två år sedan. Hade jag bara fått välja på ett och tre skulle jag gissat på ett år sedan. Vilken tur jag skriver femårsdagbok. Så ofta vi haft fel om tidpunkter. Bra att jag har facit.
RaderaSantos fick somna in den 21 april 2015, så det är egentligen bara 2 år och 8 månader sen. För mig känns det inte heller som att det snart gått 3 år. Just när det händer känns det som hela världen stannar upp, men sen fortsätter den i raketfart.
RaderaOj,vilken liten härlig kompis ni hade där i Santos..
SvaraRaderaJa dessa långkörda rätter blir alltid så goda,,brukar göra den lite då och då..Haé Kram.
Han var en riktig piggelin fastän han blev gammal.
RaderaMen lilla hjärtat �� så söt! Jag vet precis hur det känns....vår Leo finns med i tankarna väldigt ofta!
SvaraRaderaKram
Man glömmer dem aldrig.
RaderaÅh, vilka fina bilder på Santos! En fyrbent vän glömmer man aldrig även om åren går. Om ett par dagar är det ett år sedan Herr Hund, Higgins, fick lämna oss...
SvaraRaderaKram
Det är tufft när man måste lämna dem.
RaderaDom kära husdjuren nästlar sig in och blir en i familjen ganska så fort :) Jösses så söt han var, förstår att ni saknar honom.. Kram
SvaraRaderaDe blir som en liten bebis.
RaderaKristers Thomas hade också en bichon frisée hemma och jag fick äran att träffa Daisy flera gånger. Det var verkligen en charmig hund som hängde med tills hon var nästan 15 år. Krister och Thomas har pratat om att skaffa hund och då är valet av ras helt givet, åtminstone om Thomas får sin vilja igenom.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Det är en underbar ras. De är söta som socker och otroligt snälla och barnkära. I varje fall var Santos så.
RaderaÅh, sen så´n söt liten hund.
SvaraRaderaHärliga bilder och trevliga texter till.
Då de små liven lämnar oss är det mycket tufft, något av dom finns kvar.
Önskar dig en trevlig helg.
Varm kram!
De blir som en familjemedlem.
RaderaEn älskad hund glömmer man aldrig! Har familjen aldrig skaffat en ny hund trots att det gått flera år? Ibland passar det mindre bra in i livspusslet med en hund, men för barn är det ju underbart att få växa upp med ett älskat husdjur som lär dem ansvar och kärlek.
SvaraRaderaDet fungerar inte med hund för dem nu eftersom båda föräldrarna jobbar heltid. Ingen av dem har möjlighet att åka hem och gå ut med en hund under dagen.
RaderaDet är tur att man inte tänker på slutet... när man skaffar husdjur. För då skulle man inte klara av att skaffa det.
RaderaSjälv saknar jag ett par av barnens katter väldigt mycket. De blev tvungna att avlivas p.g.a. sjukdom. Så sorgligt, fortfarande.
Min egen hund Milou gick bort för otroligt många år sen, men jag tänker fortfarande på honom. Helt bortglömda blir de aldrig.
RaderaSantos var en otroligt söt och gullig tuffing. Det är så hemskt när våra fina pälsklingar måste lämna oss. Den allra första tiden är bara bottenlös sorg och hela tiden väntar man att gullplutten ska komma och lufsa runt kring ens fötter.
SvaraRaderaJag blir fortfarande både lycklig och vemodig om jag hittar ett hundhår från min älskade Pretty i någon gammal kartong. Ändå är det drygt 40 år sedan hon for till hundhimlen. Saknaden är evig efter en sann vän.
Önskar dig en skön tredje advent.
Det stämmer verkligen att saknaden är evig precis som sorgen efter ett älskat husdjur.
RaderaEn älskad hund eller människa saknas LÄNGE!! Vårda minnet väl!
SvaraRaderaÖnskar dig en mysig och fin 3:e advent!
Kram!
Ja, de glöms aldrig bort.
RaderaEn så´n liten livvakt! :-)
SvaraRaderaHärliga bilder och fin text du bjuder oss på. Tack!
Önskar dig en fin tredje advent!
En rktig liten tuffing.
RaderaEtt så fint inlägg om den lilla hunden!
SvaraRaderaKram från Ingrid som önskar dig en skön tredje adventssöndag.
Han var lite småbusig. Vi har många roliga minnen av honom.
RaderaFina, fina Santos! Barn och hundar brukar trivas ihop och det ser man tydligt här ... Härliga bilder på en en härlig hund.
SvaraRaderaEn familjemedlem glömmer man aldrig - de har för alltid sin plats i hjärtat.
Ha en fin tredje advent!
Kram
Santos var mycket barnkär, och både Zoé och Rasmus har haft så roligt när de lekt med honom.
Radera