Julklappstips?

Denna veckan erbjuder Lidl radiostyrda odjur. Vem i all världen köper något sådant? En radiostyrd bil eller annan figur kan jag tänka mig, men inte en råtta eller en fågelspindel. De är dessutom väldigt stora...spindeln är 23 cm och råttan 26 cm. Bara tanken på att se dem ränna runt på golvet får mig att rysa. Dessutom är det 3 års garanti på eländet....men så långlivade hade de aldrig blivit i mitt hus. För 179 kr, som de kostar, kan jag tänka mig många andra mycket trevligare julklappar till barnbarnen.

Det är skönt att vara ute i god tid med inköpen. Vi ger sen ett antal år tillbaka bara klappar till barnen, och det är vi alla mycket nöjda med. Julklappsspelet har vi alltid varje jul. Det är så enkelt att köpa en present för en bestämd summa, och sen slår vi tärning om vilket paket vi ska få. Det är bara en lek, men det blir ändå väldigt stissigt när klockan tickar iväg. Varje år är det en present som blir favorit, och som alla vill ha.

I år infaller julafton på en söndag och då blir det inte så många "vanliga dagar" som behöver tas ut som semester. Det betyder att i år kan Zoé och hennes familj fira jul med oss. Jag är van vid sen när jag var barn att vi alltid var så många som firade jul ihop, men alla släktingar bodde med bara några mils avstånd, så det var inga större problem. Här är det mycket sällan vi samlas med alla barn och barnbarn samtidigt till jul. Det får bli Skype för de som inte kan vara med.

Jag är helt övertygad om att Halloween är en högtid som mest attraherar barnen. Det sa man förr om julen, men det tycker inte jag stämmer alls. Jag älskade julen när jag var barn, och det gör jag fortfarande. Min farmor tyckte också det var en mysig högtid, för då kom alla hennes barn och barnbarn på besök samtidigt. Till kvällen bäddades det i alla rum och jag tror nästan att farmor hade kunnat sova på golvet bara för att alla vi andra skulle få plats. Det behövde hon inte, men hon valde den minst bekväma sängen åt sig och farfar. De låg i en gammal utdragssoffa i köket, och när man behövde gå ut och hämta nåt där, fick man hoppa över dem.

Alla stannade kvar till efter nyår, och nyårsafton firades alltid hos min ena faster. Dessa traditioner höll i sig tills jag var tonåring och farfar sålde sin gård. Jag minns så roligt vi kusiner hade. På den tiden fanns varken TV, mobiler eller "paddor" utan vi satt och lyssnade på de vuxnas berättelser om gamla tider eller också spelade vi nåt spel. Jag kan inte minnas en endaste gång då jag tyckte det var långtråkigt. Ifall vi kusiner inte själva kunde komma på nåt att göra, så var det alltid någon vuxen som hade tid och lust att engagera sig.