Jag känner mig uttittad....

...eller närmare bestämt intittad. Fönstertittare har jag läst om i tidningen men aldrig själv råkat ut för.....förrän nu. Och jag blir rejält kontrollerad. Häromdagen när jag satt och läste morgontidningen slängde jag en blick ut genom köksfönstret. Då stirrade jag rakt in vitögat på en spindel. Nja, inte riktigt, men den satt i ögonhöjd och jag tror att den kikade på mig. Stor var den och de randiga benen såg läbbiga ut. Under natten eller tidig morgon hade den varit i farten och spunnit ett megastort nät. Det kändes inte alls bra att sitta där och dricka kaffe inför publik, så jag fällde ner persiennerna.

Efter frukosten gick jag in till datorn och satte mig för dagens bloggläsning. När jag sitter där har jag snett åt höger ett fönster. Det händer ofta att det blir speglingar i glaset, men det såg lite annorlunda ut den här gången. Jag reste mig och tittade mer noga. Det var ännu ett spindelnät! Först trodde jag att köksspindeln hade två boenden, men när jag stod där och funderade kom en annan spindel galopperande ner från taket. Jag har alltså två fönstertittare utanför mitt hus.

Det stämmer inte riktigt....det är tre. På eftermiddagen hörde jag en duns mot rutan och när jag tittade ut satt en brevduva på fönsterblecket. Den hade antagligen tagit lite fel på fönster, för Göran och jag har var sitt datarum vägg i vägg. Jag hann precis få en bild på duvan innan den upptäckte sitt misstag och flög iväg. Bara några minuter senare hade den hämtat en kompis och nu satt de utanför Görans fönster. Det besöket förstår jag mer vitsen med. Det började bli dags för mat och de ville väl bara påminna kyparen så han inte glömde bort tiden.