Vi hade i varje fall inte tur med vädret

Nu är det bara en vecka kvar på sommarlovet. Givetvis bör inte sommaren vara slut då, men de flesta återgår till skola och jobb. "Skoltänket" vänjer jag mig nog aldrig av med. Fortfarande efter 7 års ledighet delar jag in året i terminer med alla tänkbara lov där emellan. Det stämmer så bra in i planeringen med när jag träffar mina barnbarn. Rasmus träffar jag i stort sett varje dag. Zoéträffarna blir däremot mest under loven. I Luxemburg är inte skolloven riktigt samma som de i Sverige, men jag kan ju alltid ta en extratur ner när abstinensen blir för stor. Daniel och Hanna är tyvärr alldeles för långt bort för några spontanträffar.

Vi plockade ner plasttaket över altanen i början av sommaren och var nog lite väl optimistiska om att allt bara skulle gå som på räls sen. Göran har gjort det underarbete som behövdes. Han fick dock snabba på mellan regnskurarna. Nu spelar det ingen roll hur snabb han är. Ingen hinner göra något mellan regnskurarna, för det finns inget "mellan" att tala om. Det är ett ständigt strilande blandat med ösregn och åska.

Efter att vi plockat bort altantaket tänkte vi att det skulle gå utmärkt att sitta där ändå i sommar såvida det inte blev för soligt och varmt. Det bekymret har vi sluppit ifrån. Möblerna står kvar på altanen och varje morgon jag tittar ut på dem så ser jag att det är en liten pöl på bordet och resten av möblerna ser så nytvättade ut.

Augusti brukar alltid vara en fin sommarmånad och nu hoppas jag på det. Det kan fortfarande bli många fina dagar och kvällar då vi kan sitta ute på altanen....under tak förhoppningsvis. Vi har bestämt att vänta med takläggningen tills skolan startar och semesterfirarna har åkt hem. Då återgår allt till det vardagliga igen för oss alla.