Pusselpyssel

Zoé gillar att lägga pussel och Katarina hade skickat med ett som hon kunde lägga här. Rasmus var också intresserad och fick naturligtvis gärna lov att hjälpa till. Han blev så biten att han ville ha ett eget lite svårare. Det hittade vi en dag vi var ute och handlade. Han började på det, men det var ganska svårt, så jag fick mer än gärna hjälpa till. Det var jätteroligt. Jag har alltid gillat att lägga pussel ända sedan jag var barn. I vuxen ålder har jag upptäckt att det är mycket avkopplande och nervlugnande. När man håller på att leta efter passande bitar glömmer man bort alla bekymmer och bara fokuserar på pusselbitarna. Göran kunde inte förstå att jag tyckte det var nervlugnande. För honom tycktes det som rena motsatsen.

Rasmus och jag höll på nu i helgen efter att Zoé åkt hem och till sist kunde vi trycka dit sista biten. Ulrika hade en pusselmatta som vi lånade. Den var perfekt. Där var ritat ramar på mattan efter hur många bitar pusslet innehöll, och storleken stämde ganska bra. Dessutom gled inte bitarna runt utan höll sig på plats. Vi höll till vid matrumsbordet, så vi blev klart tvungna att plocka undan allt när det var tid att äta. Då var det väldigt enkelt att rulla ihop mattan med alla bitarna inuti och lägga undan. När vi sen skulle fortsätta med pusslet var det bara att rulla ut mattan på bordet igen. 

Tyvärr har jag inte kvar något av mina gamla pussel, men mina barn har mycket sparat från när de var små. Det är rena julafton för deras barn när alla gamla saker visas upp. Många av leksakerna som de hade som barn är moderna nu igen. 

De hade t.ex många småtroll som nu är så poppis genom filmen Trolls. 

Smurffigurer samlade de på alla tre och min mor stickade var sin smurf till dem, som också finns kvar. 

Monchichi, var en liten apa som hade många kläder att välja mellan. Både jag och min mor stickade och virkade så den där lilla apan var verkligen välklädd.

Det sägs att allt går igen både när det gäller mode och inredning, men det gäller i lika hög grad för leksaker.