Det var inte helt fel med en "jobbepaus". Jag hade tid att ligga och tänka ut saker som jag planerar att göra lite längre fram. Det är bra med lite framförhållning. Dessutom har jag hunnit sortera och få ordning på en del papper som låg i en enda röra. Jag är makalös på att riva ut recept, mönster, citat, roliga idéer och mycket mer, som jag hittar i tidningar. Först samlar jag allt i en hög och sen när jag tycker jag har tid och lust sorterar jag in det utrivna i olika fack. Det är bara det att utrivningslusten och sorteringslusten går lite i otakt.
Katarina hade en bra idé på syselsättning åt mig, eftersom jag fick hålla mig till stillsammare aktiviteter. Hon tyckte att jag skulle börja skriva mina memoarer. Det låter väldigt pretentiöst men egentligen är det bara att jag skriver ner lite vad jag minns från min barndom. Hennes förslag var att jag skulle göra det i bokform och ge till barnbarnen när jag var klar. Jag älskar att skriva så jag nappade direkt på idéen. När man börjar tänka på vad som hände förr, så dyker fler och fler minnen upp. Då är det bra att få det nerskrivet innan det glöms bort igen. Jag märker när jag läser bakåt i min blogg hur mycket av det jag berättat om där som redan försvunnit från minneskontoret.
Min farmor var en fantastisk berättare. Vi barnbarn samlades alltid runt henne och kunde lyssna hur länge som helst på hennes historier om hur det var förr. Jag tror kanske inte att allt var sant, men det var som hon uppfattade saker och ting. Hon var väldigt vidskeplig och jag undrar om det kan vara hennes berättelser om "lyktegubbar" och varulvar som fått mig att bli så intresserad av spännande och lite skrämmande filmer. Hon hade passat som manusförfattare till skräckfilmer.
Vilket spännande inlägg. :) Jag och Solveig är precis likadana. Vi har samma otakt med utrivandet och insättandet.
SvaraRaderaVilken pangidé Katarina kom med. Inget ont utan det har något gott i sig. Efter att ha följt din intressanta blogg så länge är jag övertygad om att du har mycket intressant att berätta/skriva om.
Din farmor hade jag gärna träffat. Jag har i hela livet älskat att lyssna på berättelser från förr.
Kram och lycka till
Tack! Det ska faktiskt bli riktigt roligt att leta i minnesarkivet.
RaderaPs. Är det du som är den söta dockan på fotot? Din farmor som håller dig? Jag vill ha två poäng. :)
SvaraRaderaKram Bosse
Här kommer dina två poäng! Det är jag och min farmor på bilden. Hon var snäll, omtänksam, rolig och påhittig och hon älskade barn. Enligt henne gjorde de aldrig några fel. Det var bara vuxna som gjorde det, och de "skulle begripa bättre" tyckte hon.
RaderaBra ide att skriva ner sina minnen!
SvaraRadera....Det var bra att de uppfann hjulet Vad hade vi gjort!!!
Ha en bra dag!
Kram!
Det kommer kanske fram minnen som legat gömda länge.
RaderaSå bra att du kommer igång med minnesanteckningarna. Så borde även jag göra men först lite annat först. Du ser hur lätt det är att skjuta upp saker och ting. Lycka till med memoarerna! <3
SvaraRaderaTack! Att skjuta upp saker och ting behöver man inte träna på. Jag tror det finns naturligt i generna.
RaderaSå spännande! Jag satt och läste en del av mina inlägg under kategorin "Nostalgi" och tänkte faktiskt tanken att man borde gå igenom dem lite ordentligare och försöka göra något av det. Barnen tjatar på mig om att jag måste skriva ner det jag vet om släkten, så vem vet. Jag kanske sätter igång jag också.
SvaraRaderaLycka till med din sjävbiografi!
Kram, Ingrid
Tack! Jag tror alla uppskattar att få veta lite om sin egen släkt längre tillbaka i tiden. När man då har en del att berätta är det nästan synd att inte göra det innan det glöms bort. Lycka till du med.
RaderaVilket fantastiskt projekt och vilken fin gåva att ge till barnbarnen. Husse skannar diabilder och fotografier men det är ett evighetsprojekt. En ganska så bra vintersyssla skulle jag tro...
SvaraRaderaKram
Jag tänkte jag skulle börja till hösten, för då blir det mer innesittande.
RaderaVilken bra idé att göra så! Jag tror det blir väldigt uppskattat! Min morfar har skrivit dagbok sen 30-talet ända fram till han dog för några år sen och då fick vi ta över dem. Min mamma, mina mostrar och jag har läst allihop. Och det är så fängslande, man lever sig verkligen in i den tiden! Kram
SvaraRaderaDet måste vara kul att läsa allt han skrivit. Tänk att ha skrivit dagbok i så många år. Det önskar man att man hade tänkt på att göra.
RaderaTänker mig också att skriva ner det jag minns från min barndom. Små som stora saker. Barnen har önskat sig det.
SvaraRaderaMåste bara få ändan ut vagnen...
Det är alltid svårt innan man kommer igång.
RaderaJag har också en hylla i mitt rum där jag samlat massor av tidningsklipp som jag tänkt klistra in i en pärm avsedd för just sådana. Kanske det blir av nu när jag fått lite inspiration från dig!
SvaraRaderaHar också tänkt att skriva ner något om mina föräldrar och mor- och farföräldrar. Mina barnbarn har ju ingen aning om vilka de var. Själv är jag ledsen över att jag inte frågade dem om deras liv medan de levde. Men som så mycket annat har det inte blivit av att skriva något.
Kram från Ingrid
Jag förstår egentligen inte varför man tycker det är så svärt och komma igång och skriva ner gamla minnen. Nu har jag i varje fall bestämt mg för att börja i höst, och det ser jag fram emot.
Radera