Äntligen!

Jag vet inte hur många år vi pratat om att plocka ner altantaket och lägga nytt. Nu har det äntligen blivit av. Göran klättrade upp och skruvade av alla skruvar. Han har själv lagt taket en gång för sådär en 40 år sen, så jag tänkte att han vill klart plocka ner det själv också. Jag agerade hantlangare i stället, och höll mig på marken den mesta tiden. Det var bara någon enstaka gång som jag var tvungen att klättra upp och dra i skivorna så att de lossnade. När allt var nästan klart la batteriet i skruvdragaren av och jag fick springa ner i källaren och hämta ett nytt. Då var jag sen tvungen att klättra ända upp på taket för att ge det till Göran. Vilken utsikt!

Vi rullade ihop plasttaket och körde iväg med det till tippen. Nu återstår en hel del jobb för Göran. Vissa reglar behöver bytas och en del måste laseras på nytt. I vinkeln på själva hustaket behövs det också målas. Jag föreslog att vi skulle skaffa ett sånt där förlängbart handtag som man kan fästa på först en skurborste och sen en målarpensel. Det måste klart göras rent innan det går att måla. Jag har sett reklam på TV om en kille som förlänger och förlänger skaftet på sin målarpensel och i bakgrunden skymtar Eiffeltornet. Kan det räcka upp att måla det tornet så räcker det alla gånger upp till taknocken på vårt hus. Göran har för sig att han ska klättra upp på hustaket och skrubba och måla. I katten heller! Det går jag aldrig med på.

Rasmus hade ett bättre förslag. Han tyckte att vi kunde låna en studsmatta och sätta på altanen. Ifall morfar då ramlade ner så borde han snabbt studsa upp igen och kunna fortsätta med sitt jobb.