Min blogg

En tid efter att Katarina flyttat till Luxemburg började hon att skriva en blogg. Det var så kul att läsa om hennes förehavanden. Hon är mycket bra på att skriva intressant och humoristiskt. Jag blev lite sugen på att prova och Katarina visade hur jag skulle komma igång. I morgon är det exakt sju är sedan. Mitt första inlägg skrev jag den 13 maj 2010. Jag räknade med att jag skulle få enormt gott om tid när jag blev pensionär. Nu blev det inte riktigt så, men tid till att blogga finns alltid.

För det mesta tycker jag inte det är några problem att skriva ett inlägg. Hela livet är som Rapport och Aktuellt ihop...alltid händer det något. Det behöver inte vara några världsnyheter, tycker jag, utan det räcker gott och väl med vardagliga saker. I början skrev jag bloggen för att mina barn skulle kunna läsa vad jag höll på med. Men eftersom tiden gick så läste jag själv andras bloggar och blev inspirerad av dem.  Man lär sig oerhört mycket av att läsa bloggar har jag märkt. Det är spännande att få höra talas om och se bilder från andra platser både i Sverige och utomlands. Det blir lite som resor gjorda i fantasin.

Med åren blev jag bekant med en del andra bloggare genom att jag kommenterade hos dem och de hos mig. Det är alltid roligt och höra andras reaktioner på det man skrivit. Man behöver inte hålla med, det är absolut lika intressant att höra en annan åsikt och förklaringen till den. Kommenterandet ska vara kravlöst. Det är inte alltid jag skriver något i kommentarsfältet efter att jag läst. Det betyder definitivt inte att inlägget var trist, utan att jag inte visste vad jag skulle skriva. Nästa gång jag läser har jag kanske något att skriva. Samma gäller på min blogg. Inte katten för jag statistik över vem som kommenterar och hur ofta. Jag tycker bara det är helt fantastiskt och väldigt roligt att någon över huvud taget läser min blogg och sen som grädde på moset även skriver en kommentar.

Även om jag tycker att jag har livlig fantasi och brukar kunna komma på vad jag ska skriva om, så kommer det alltid sådana dagar då inspirationen tryter. Hur man än rådbråkar sin hjärna så dyker inget vettigt upp. Då har jag en nödlösning att ta till: KATARINA. Jag skickar iväg ett sms (inte SOS även om det är en nödsituation) och snart kan jag sitta och välja och vraka mellan olika ämnen som hon gett förslag på. Hon är en oerhört stor hjälp när jag skriver mina adventskalendrar. I god tid får hon veta vilket tema jag valt och sen droppar det in förslag stup i kvarten. Sen är det bara för mig att ge idéerna lite kött på benen.