Blå zoner

Det finns platser på jorden, så kallade blå zoner, där en stor del av befolkningen blir 100 år eller äldre. Fyra stycken blå zoner finns i världen: Nicoyahalvön (Costa Rica), Sardinien, Ikaria i Grekland och Okinawa i Japan. Även en del platser i Småland skulle kunna räknas dit, men då måste det finnas forskning och tydliga bevis för att människorna på platsen verkligen blir äldre, och det finns inte än. En svensk forskare har rest runt till de här platserna för att försöka ta reda på vad orsaken är. Fyra saker har ringats in som särskilt viktiga, nämligen hälsosam mat, fysisk aktivitet i vardagen, socialt nätverk samt en känsla av mål och mening i tillvaron.

De flesta odlar sina egna grönsaker och på så vis får de näringsrika produkter, vardagsmotion får de genom arbetet med odlingen. Gemensamma måltider var också något som var mer vanligt här än på andra platser. Det är inget okänt att de flesta tycker maten smakar bättre när man slipper sitta ensam och äta. I de här zonerna äter man den mat som är aktuell just för säsongen; alltså mycket färsk mat. Vegetarisk mat är vanlig. Kött förekommer, men inte varje dag. I Okinawa har man som tumregel att äta efter regnbågens färger för att få i sig så många olika typer av vitaminer och mineraler som möjligt.

Befolkningen i de blå zonerna hör inte till de mest välbärgade. De äter sig mätta men det är aldrig tal om något frosseri. En annan viktig sak är att de tar god tid på sig när de äter. Då hinner hjärnan skicka signaler till magen att nu behövs det inte mer mat. Jag tänker på alla de gånger man på jobb åt sin lunch stående, för att så snabbt som möjligt kunna hasta vidare när man svalt sista tuggan.

I Sverige diskuteras ifall pensionsåldern ska höjas eller inte. Den typen av problem finns inte på de här platserna. Befolkningen jobbar långt upp i åldrarna, men deras levnadssätt liknar definitivt inte det svenska, så jag tror inte att vi ska göra några jämförelser när det gäller frågan om jobb eller pension. I så fall borde mycket ändras i vårt land. Hälsosam mat går väl alltid att få fram och med tanke på alla gym som finns är det svårt att inte hitta nånstans att motionera. Det svåraste att uppfylla är säkerligen det att ha ett socialt nätverk och känna en mening med livet. Det finns så många ensamma människor; inte bara äldre, som nog inte har så lätt att se en mening med tillvaron. Då kvittar det hur mycket och hur god mat som serveras. Alla fyra faktorerna måste tillgodoses om det ska finnas en chans för även oss utanför de blå zonerna att leva ett långt och innehållsrikt liv.