Killar med ruter i

Ikväll är det dags för Let´s dance igen. Det är inte bara de dansande som visar upp mer eller mindre vackra kreationer, även juryn är uppklädd till tänderna. Anne är alltid tjusig och jag gillar att hon har långa dinglande örhängen. Det klär henne. Cecilia är lite mer nedtonad men ändå väldigt parant. Att även Tony väljer att klä sig i lite klatschiga färger tycker jag är toppen. Män klär lika bra i starka färger som kvinnor. Hans rödrutiga kavaj i fredags fick mig att le igenkännande. Inte p.g.a. att jag haft nåt liknande plagg utan för mönstrets skull. Det styrde tankarna mot skotskrutigt.

Det är ett mönster som kommit och gått genom tiderna. Ja, i Skottland har det väl alltid varit populärt.  Olika släkter har olika mönster på sina kiltar. Det sägs att männen inte bär något under kilten, men det är nog en sanning med modifikation. Jag läste nämligen att förr så bar de alltid en lång skjorta till kilten. Den var så lång att den knöts ihop mellan benen. Fast det kan inte ha varit speciellt bekvämt.

Man tror att kilten har funnits sedan slutet av 1500-talet, men då såg den inte likadan ut som idag. Den bestod av ett långt tygstycke där övre halvan draperades över axeln och den nedre lades i veck runt midjan. Idag är det vanligast med den lilla kilten som den kallas. Det går 7 m ylletyg åt till varje kilt.

Min mor sydde skotskrutiga kjolar med tillhörande väst åt mig och min syster när vi var små. Jag minns att grundfärgen var mörkt blå...nästan svart och mönstret var i gult och rött. Till mina egna flickor köpte jag kiltar i rött skotskrutigt tyg med en stor säkerhetsnål som prydnad vid ena höften.

Rasmus undrade om jag visste vad det kallades för när det blev hål i skottarnas kiltar. Det visste jag naturligtvis inte. -" Det heter skotthål", förklarade han.