Fika på hög nivå

I helgen hade vi riktigt fint vårväder. När jag åker ner till centrum för att handla, så kör jag förbi en jättehög blå backe. Det är scillor som blommar i tusental. Åstorp ligger ju vid Söderåsens fot och jag bor högst upp på åsen. Denna synen möter mig varje gång jag åker ner till samhället den här tiden. Det finns trappor på tre olika ställen där man kan ta sig upp till ett inhägnat område. Det är Makadamen som finns där bakom. Brytningen är slut sen en del år tillbaka men kvar finns en megastor krater, som vi hoppas med tiden ska bli förvandlad till något vettigt.

Rasmus och jag parkerade bilen utanför en restaurang som ligger utmed vägen. Jag ville testa hur pass bra eller dålig min kondis var och så ville jag naturligtvis ta foton av scillorna.

Trappan är indelad i avsatser med lite plan mark emellan och den första delan klarade jag av lätt som en plätt.

Det är ganska liten lutning i början, och då kände jag att det här ska nog gå som en dans. Vi följde stigen en bit och då hade vi vägen strax till höger om oss.

Sen kom vi då till nästa trappavsats och då började det bli lite motigt. Som tur var kunde jag hela tiden gå och beundra scillorna, och det gjorde att jag lite glömde bort att det bara lutade uppåt hela tiden.

Ungefär halvvägs fanns en fikaplats. Mycket smart! Det var en rundad stenbänk som var uthuggen i berget och framför var ett bord som också var av sten. Vi hade ingen fika med oss för jag visste inget om denna platsen. Jag har nämligen aldrig gått den här stigen upp förut. Det har alltid blivit några av de andra två som är lite säkrare att gå. Det var populära utflykter med skolbarnen när jag jobbade.

När jag tittade ner mot vägen skymtade restaurang Bäckagård mellan träden.

 

Vi fortsatte vidare uppåt så långt det gick att komma, och där var ännu en fikaplats. 

Först och främst fanns det en stenbänk med ett uppbyggt tak. Bordet framför var gjort av staplade tunga stenar. Även pallarna var av det här hårda materialet.

Det fanns t.o.m. en stenfåtölj med ryggstöd. Ingen risk att någon drar iväg med "cafémöblerna" härifrån. Jag har fått höra att de här fikaplatserna har hört till restaurangen tidigare och att de har använts för att gästerna skulle kunna sitta där och dricka kaffe. Om det är sant hoppas jag verkligen att servitrisen fick rejält med dricks.