Det var bättre förr

Köpenhamn har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det är den närmaste huvudstaden för min del. En tur med färja och tåg tog förr ca en timme. Färjorna går var 20:e minut och tåget från Helsingör till Köpenhamn gick också lika ofta. Sen blev det ändrat till två gånger i timmen, men det var fortfarande acceptabelt. När man bara skulle till huvudstaden så var det en behaglig tur med inga byten, utan man satte sig tillrätta på tåget i Helsingör och steg av på Hovedbanegarden i Köpenhamn. Ströget ligger bara några minuters promenad därifrån och även smågatorna är värda ett besök.

När vi var på väg längre ut i världen steg vi inte av i Köpenhamn utan åkte bara vidare till Kastrup. Det kunde inte vara enklare. Efter att inresekontrollen infördes så var vi tvungna att gå av tåget i Köpenhamn, men det kom ett annat tåg en fem minuter senare och på samma perrong som tog oss till flygplatsen. Det var inte besvärligare än man kunde stå ut med det. 

När jag nu kollade efter färje och tågavgångar som passade till flygtiderna så höll jag på att gå upp i limningen. Jag hade planerat att be en granne skjutsa oss till stationen, eftersom taxi i Åstorp inte tar emot beställningar som bara är inom Åstorps kommun. Varför ska det då finnas taxi här? Mycket onödigt, enligt min mening. Bussen till Helsingborg går vid två-tiden på eftermiddagen och när vi kommer till Helsingborg  har vi tre kvart på oss innan färjan till Danmark seglar iväg. Då hinner vi köpa biljett för vidare färd. Sen börjar eländet.

Det är inte alla avgångar som kör ända fram till Köpenhamn och hoppar man av på en tidigare station, så kan det dröja innan man kommer med ett tåg som kör vidare. Endast en gång i timmen finns ett tåg där man slipper byta. Nåväl, det får väl ordna sig. Men vi kommer bara till Köpenhamn, sen får vi byta tåg där till ett som tar oss hela vägen till Kastrup. Om allt klaffar ska vi då vara framme strax efter fem; alltså en krånglig resa på drygt tre timmar. Här passar det och säga att det var bättre förr. Det går att åka på den svenska sidan, men det är en massa kontroller och väntetid där med, så det är lika illa. 

Jag var irriterad och lite småsur när jag äntligen fått alla tider nerskrivna. Det var nästan så jag skulle kunnat strunta i att resa helt. Väl framme hade vi två och en halv timme på oss innan flyget skulle gå, så allt som allt hade vi då varit på väg i fem och en halv timme innan vi kunde sjunka ner i flygfåtöljerna. 

Då hände något humörhöjande. Bo, min svärson, fick höra vilket strul det var med att komma till flygplatsen, så han erbjöd sig att sluta sitt jobb tidigare, komma och hämta oss och skjutsa oss till Kastrup. Vi kom iväg till Luxemburg i fredags precis som förr i tiden utan en massa fördröjningar. Det blir en extra stor guldstjärna i Svärmorsboken.