Då och nu

Rasmus och jag satt och pratade om hur det var förr i tiden när jag var barn. Jag berättade att min farmor hade ingen tvättmaskin utan de eldade under en stor bykgryta ute i ett av uthusen på gården. För att tvätten skulle bli ren så hade farmor en lång träpåk i stil med en åra som hon körde runt i vattnet med. På så sätt så valsade tvätten runt precis som i en tvättmaskin. Ganska smart egentligen. Hon använde också ett tvättbräde som hon gnuggade tvätten emot. Det var ju det som sen blev så modernt att spela musik på.

Jag talade om för honom att min syster och jag brukade bada i tvättgrytan efter att farmor tvättat klart.  Rasmus hade lagt på minnet att hon körde runt i tvättvattnet med åran så det nästan blev små vågor i grytan. "Var det gammeltidens jaccuzzi?", undrade han. Det kan man nog säga att det var, fast ingen hade hört talas om det då.

Min farföräldrar hade även en väggtelefon och det var inte bara att slå ett nummer på nummerskivan. När man lyfte på luren så var det en telefonist som svarade och undrade var man ringde ifrån och vart man ville bli kopplad. Det är så långt ifrån dagens mobiler som det går att komma. Telefonen använde man bara till att ringa med och man fick vara så snäll att hålla sig stilla för sladden räckte inte så långt. Ifall man inte var hemma så gick det inte att bli nådd. Det låter egentligen riktigt skönt. Sådana saker tror jag gjorde mycket för att inte dåtidens människor var lika stressade som vi är idag.

Min farfar hade varken bil eller körkort, men han hade två starka ardennerhästar och en vagn med både fram och baksäte. På somrarna fick min syster och jag följa med på små utflykter runt Kabusa. Det påminde lite om att åka cabriolet i värsta rusningstrafiken med långa bilköer. Vinden blåste i håret och det gick inte att hålla någon högre hastighet.