Det är måndagmorgon....hurra!

Jag trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle tycka så, men man kan alltid ändra uppfattning. Det är många helger som Rasmus undrar om han kan sova över här. Svaret blir samma varje gång: "JAAAAA!!!!!" Då vet jag att det blir en händelserik och kul helg. När det bara är Göran och jag blir det mer som vilken annan helg som helst. Risken med pensionärstillvaron är att gränsen mellan jobb och fritid blir väldigt luddig. Vi får se till att ändra på det. Hur mycket övertid vi än jobbar så syns det inte i lönekuvertet så vi kan lika gärna hålla normala arbetstider.

Den här helgen blev lite längre än vanligt. På måndagarna har Rasmus sovmorgon och eftersom skolan ligger i Åstorp, tyckte han det passade bra att sova här på söndagkvällen också. Då slapp han åka med skolbussen från Kvidinge och kunde sova 30 min längre på morgonen. Det är värt mycket. Vi diskuterade vilken tid jag skulle väcka honom och vad han ville ha till frukost. Det tar bara fem minuter att köra ner till skolan så det är väldigt bekvämt.

Lite trist är det att jag inte kan göra samma med de andra barnbarnen. Zoé har ändå börjat vara här en vecka själv under lovet och ju större hon blir desto längre blir kanske de besöken. Luxemburg är inte världens ände så om det skulle knipa så går det att snabbt ta flyget ifall det skulle behövas. Med Daniel är det en helt annan sak. Han bor på andra sidan jordklotet och där känns det verkligen som världens ände. Hur enkelt det än är med Skype så blir inte avståndet kortare i verkligheten.