Om det var meningen att vi skulle hoppa upp ur sängen på morgonen skulle vi alla sova i brödrostar.
Det har faktiskt hänt att jag hoppat ur sängen, men det var när mina barn var små och vaknade på natten. Det går knappast att kalla för hopp det jag gör nu när jag ska ta mig ur sängen. Först och främst så ligger jag kvar så länge så jag är helt säker på att jag är vaken och inte ger mig upp som sömngångare. När det är konstaterat så smyger jag ner ett ben i taget tills de når golvet. Sen hasar jag mig upp till halvsittande, och där blir det en paus. Då funderar jag på om jag verkligen ska stiga upp eller lägga mig en stund igen. Det kan bli hårda förhandlingar ibland. När jag väl kommit ur sängen är det faktiskt ganska skönt. Jag har en hel dag till förfogande då jag kan göra precis vad jag vill.
God förmiddag..Jag är en som står på golvet ganska snabbt efter det att jag vaknat..Haé Kram.
SvaraRaderaOj, det hade jag aldrig klarat av.
RaderaJag kliver ur sängen på samma sätt som du!
SvaraRaderaIbland har jag hårda förhandlingar med mej själv.
D.et är då töserna lägger sig i.De har hört att jag har rest mej.
Lika bra att gå upp och släppa ut dom.Ja sen är man upp och kan börja med dagens "övningar"
....
Solen tittade fram här Men försvann kvickt !
Kram!
Har man väl kommit ur sängen så går det som en dans.
RaderaHaha ... jag vet ju sen förut att i detta avseende är vi varandras motpoler :) Skönt att vi får göra som vi vill!
SvaraRaderaKram
Visst är det härligt.
RaderaNär jag väl bestämt mig för att stiga upp går det ganska raskt, men jag sitter alltid en liten stund på sängkanten och kollar att huvudet vill vara i upprätt läge. Man vill ju inte ragla omkring!
RaderaKram, Ingrid
Hahaha! Det är just så jag också tänker.
RaderaHaha, du har lämnat en bra - och dessutom skrattframkallande! - beskrivning även av mitt uppstigande. Jag slår upp ögonen och tänker: "Tack för att jag fick ytterligare en dag att ta hand om." Det är ju trevligt att överhuvudtaget vakna upp. I min ålder kan man aldrig vara säker.
SvaraRaderaGustav har, som alltid, full koll på läget. Mjau!
Gustav slår alltid huvudet på spiken.
RaderaUpp kommer jag fortfarande det får man ju vara glad för men efter att i alla år varit pigg som en lärka på morgon är jag nu en riktig sömntuta. Som 20-åring kunde jag gå upp vid halv sex och sätta mig sticka. Obegripligt. Idag sitter jag upp halva natten istället. Inte alltid så bra men men ... Ha det så gott! Kram MAria
SvaraRaderaJag har alltid varit nattmänniska och kommer säkert alltid att vara det med....även om jag inte orkar stanna uppe lika länge som tidigare. Jag har aldrig förstått tjusningen med morgnar.
Raderaalltid seg på morgonen...
SvaraRaderaSamma här.
RaderaHaha ...det där var en kul jämförelse. Ja hoppa å skutta sådär tokpiggt gör man nog inte på morgonen även om jag själv är morgonpigg. Lite seg vid starten är man nog fast man är en morgonmänniska.
SvaraRaderaKram.
Det är skönt att få vakna i sin egen takt.
RaderaUnderbart. Det har faktiskt hänt att jag hamnat i läge halvsittande på sängkanten, lagt ned lekamen igen. Skönt,men tur det inte händer varje dag för frukosten blir sen sådana dagar.
SvaraRaderaNu när jag är pensionär så gör det inte så mycket om jag ramlar ner i sängen igen på morgonen.
RaderaOK... det blev något knepig avsändare till min kommentar, vill förtydliga med att det var lilla jag..
SvaraRaderaDu skriver så roligt :-)Ligger en stund så jag är ordentligt vaken - men då jag är det så slänger jag benen överkanten och vips så är jag uppe - alltså ett litet hopp, men de första stegen staplar jag innan muskler och leder kommit i gång.
SvaraRaderaKram
De första stegen är onekligen lite stela. Jag är inte särskilt graciös på m morgonen.
RaderaUnderbar brödrostvariant, men frågan är om ens den hade hjälpt - somliga morgnar kräver vilja av stål. Men när jag väl lyckats fånga den så svingar jag faktiskt benen för att inte bli fast igen.
SvaraRaderaÖnskar dig en härlig oktobervecka!
Kram!
Det behövs verkligen en vilja av stål för att gå upp på morgonen när det är beckmörkt ute.
Radera