Fönster mot naturen

Bosse uppmanade oss att se vad vi kunde upptäcka utanför vårt fönster. Jag har höga häckar på alla fyra håll runt huset. Ibland känner jag det nästan som om jag bor i Törnrosas slott. Lite av Törnrosa har jag kanske i mig för jag gillar att sova länge....på morgnarna. Jag trivs med att ha det insynsskyddat, men jag tycker inte att jag är en skum typ bara för det. Jag gillar helt enkel att kunna röra mig fritt och veta att ingen står och studerar mig. De höga häckarna gör även att det blir väldigt lugnt inne i trädgården. De värsta vindarna kan inte ta sig in där. Jag tycker att jag ser mycket ändå. Jag ser det jag vill se, nämligen en hel hop med fåglar. Vi har matplatser till dem på två ställen....ett framför varje köksfönster.

Fönstret vid vårt köksbord har den bästa utsikten över de flygande gästerna. Idag kom två talgoxar på besök samtidigt.

Jag knäppte bild på bild för att vara säker på att de fastnade. När jag tittade på bilderna sen i datorn upptäckte jag att stenknäcken också hade smugit sig in.

Jag har tydligen blivit upptäckt där jag står bakom gardinen, för det är en väldigt ilsken blick jag får, och talgoxen försöker gömma sig.

Den lille blåmesen ser ut som den sitter i en ram....en lövram.

Zorro är ofta på besök, fast egentligen är det en nötväcka. Den liknar en bandit med mask för ögonen. 

Olika nyanser av brunt visar det här gänget upp.

Ekorren har varit osynlig några dagar, men småfåglarna är väldigt intresserade av hans mat som de kan se i skyltfönstret.

Närsynta Knut visade upp sig en stund.

Framför mitt minsta köksfönster hänger ett fågelbord som jag bara lägger svarta solrosfrön i. Det är grönfinkarnas favoritmat och det är ingen annan som har en chans att få sig en smakbit när de är där. 

Det har varit så kallt och blåsigt idag så jag var riktigt tacksam att Bosses tävling kunde genomföras inomhus. Mina stackars fotoobjekt burrade upp sig och såg ut att frysa en aning.