Opassande skrattanfall

Jag funderar på att skicka in en fråga till programmet Fråga Lund. Jag undrar om man kan reglera sitt skrattande eller ta kontroll över det på nåt vis. Ända sen jag var tonåring har jag fått skrattanfall. Det är inget jag lider av direkt. Jag tror andra människor har mer problem med det. Så länge jag var tonåring var det ganska acceptabelt för fnittriga tonåringar hade de flesta hört talas om. Med åren så förväntas man bli allvarligare och vara på ett visst sätt. Det var så skönt när mina egna barn kom i tonåren och nu när jag har Rasmus. Då kommer jag undan lite med att de är fnittriga och jag får hänga med på ett hörn. Givetvis är det min sjuka humor som ställer till det för mig. Helt plötsligt kan jag komma att tänka på en helknasig sak och då måste bara skrattet få komma ut.

Som igår t.ex. när Göran och jag åkte iväg för att köpa en sån där "tofsklippare". Jula är faktiskt en kul affär att besöka även om det mest är redskap och maskiner där. En del av dem kan t.o.m. jag använda. Nu tänker jag klart på trädgårdsredskapen. Det fanns en hel vägg med olika redskap. Jag såg en lie där. Jag visste inte att sådana såldes fortfarande. Jag trodde i min enfald att det var ett omodernt redskap, men tydligen inte. De flesta av pinalerna på väggen kände jag igen, och annars så stod det på en lapp vad de hette så jag kunde fuska och verka lite mer kunnig än jag var.

Det var nu min sjuka humor började smyga sig upp mot hjärnkontoret. Jag fick syn på en spade där själva bladet var jättesmalt och långt. "Vad i all världen använder man den till?" frågade jag Göran. Han berättade då att man hade den när man grävde diken. Nu klarade jag inte av att uppföra mig som en 71-årig dam längre (om det nu mot förmodan finns ett facit för hur man ska uppföra sig vid den åldern). Jag gapskrattade och kunde inte sluta. Jag skrattade så tårarna rann. Anledningen var att jag kom och tänka på en historia som Rasmus berättat för mig dagen innan.

Det var en man som gick i vägkanten och grävde ett dike. Efter honom gick en annan man och fyllde igen det. Då kom det en person och undrade vad de höll på med. "Vi lägger ner rör", sa den ene mannen. "Egentligen skulle vi vara tre stycken, men han som skulle gå i mitten och lägga ner röret är sjuk."