Säg upp dig från jobbet!

Den uppmaningen fick jag igår via ett SMS. Ska jag säga upp mig och inte vara pensionär längre? Hur gammal eller ung blir jag då? Det måste väl bli nån förändring om jag nu inte ska vara passionista mer. SMS:et kom från Casumo. Jag har sett reklam för dem på TV, men inte lagt på minnet så noga vad det gällde. I vilket fall som helst så blev jag erbjuden 200 gratisspel och jag kunde bli miljonär redan samma kväll. Det lät väääääldigt lockande. Men sen började min misstänksamma hjärna att komma med lite invändningar. Hur kunde jag bli erbjuden 200 gratisspel och kanske vinna en miljon?  Det är säkert mer än jag som fått det erbjudandet och tänk så många miljoner de skulle var tvungna att dela ut. Casumo måste gå i konkurs så det visslar om det...och det vill jag klart inte, så jag struntar i deras erbjudande.

Inte nog med att det kommer sms, det kommer även samtal. Vissa telefonnummer känner jag igen att det är från företag som sysslar med försäljning. Då brukar jag undvika att svara. Vilket trist jobb det måste vara att ringa upp folk så där stup i kvarten. Jag tror aldrig de nån gång får höra av den som svarar:"Nej, men så kul att du ringde! Vad har du på hjärtat?" I så fall hade nog den som ringt upp svimmat.

Visst går det att lära gamla hundar sitta

Det sägs att ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid. Så är det nog. Jag har i alla tider blankt vägrat att besöka ett gym. Tyvärr har jag haft många och dumma förutfattade meningar om de här ställena. Det har i och för sig varit väldigt bra ursäkter för mig att inte gå dit. Enligt vad jag trodde så var alla som gick på gym väldigt atletiska och klädda i snygga träningskläder och kanske med ett svettband i pannan. Så ser det alltid ut när det visas nåt träningsprogram på TV. Det finns gott om den slags program. Något som jag också vänt mig emot har varit den otroligt höga musik som spelas. Jag hade bestämt mig för att aldrig i hela mitt liv sätta min fot på ett gym.

Men så kom min grannfru och pratade när jag klippte häcken ut emot gatan. Hon har haft samma uppfattning om gym som jag tidigare, men nu hade hon ändå börjat på ett i samhället. Det lät så kul när hon berättade hur hon tränade så jag bestämde mig för att följa med henne en gång och testa. Det drivs av kommunen och lokalen är minimal, men trots det är där plats till en hel del maskiner.

Det finns en TV-skärm på väggen som man kan titta på när man går på gåbandet ifall man vill, men någon hög musik hörs inte...tack och lov. Jag är allergisk mot sådant. Musik gillar jag, men det ska vara normal volym och inte så man hoppar högt när den startar.

Det är många pensionärer som går dit där vid den tid som jag har testat. En dag i veckan är det öppet på förmiddagarna annars är det eftermiddagstid fram till kl 6 som gäller. Vi åkte dit kl. 8 på morgonen när de öppnade och igår var det bara jag och min grannfru där. Vi är klädda i joggingbyxor och T-shirt och struntar blankt i svettband.

Efter att jag klippt buskarna här hemma hade jag rejäl träningsvärk i axlar och armar, men det har jag lyckats träna bort på de här två gångerna. Jag har hört att en gång räknas som ingen gång, men två gånger är en vana. Då har jag alltså redan förvärvat en god vana. Jag tänker fortsätta och nästa steg efter vana blir väl då en tradition.

Hör ålder och frisyr ihop?

Jag kom att tänka på hur olika kvinnor behandlas p.g.a. frisyr och ålder. Elisabeth Höglund har alltid varit på tapeten när det gäller hennes ostyriga lockar. Att hon är en duktig journalist och reporter har helt kommit bort i alla skriverier. Hennes frisyr har väl knappast med hennes yrke att göra? Kan det vara så att hon inte är tillräckligt ung för att få gå omkring med ett sånt hårsvall? Var går åldersgränsen för det, tro? På TV jobbar en yngre kvinna, Jessica Jedin, som har betydligt yvigare hår än Elisabeth, men jag har aldrig varken hört eller läst nåt negativt om det. Jag tycker det är var och ens rättighet att ha den frisyr man vill.

Tänk så många filmstjärnor och sångerskor det finns som har väldigt stort och yvigt hår. I reklamsnuttar man ser på TV visas det alltid damer som kan slänga med hårmanen och visa hur vackert håret blir efter att de har använt ett visst schampo. Det måste betyda att det är nåt att sträva efter. Inte någon gång har jag hört något om att schampot bara får användas av kvinnor upp till en viss ålder.

Det konstiga är att de här diskussionerna handlar aldrig om män. Jag har sett bilder på wrestlingdeltagare, och en del av dem har en riktig lejonman. De kanske tror att styrkan sitter i håret. Fast det gällde nog bara för Simson.

Det är säkert ganska jobbigt att ha ett sånt hårsvall som många kvinnor ståtar med. Trots det hade jag gärna sett att min kalufs hade varit lite yvigare. Nånstans mittemellan Elisabeth Högbergs och Fredrik Reinfeldts frisyrer.

Jag har blivit uppgraderad till superhjälte

Zoé tillbringade en vecka av sitt sommarlov här hos mig utan sina föräldrar. Vi var lite bekymrade över att hon kanske skulle bli ledsen när Katarina gav sig av till flygplatsen och åkte tillbaka till Luxemburg. Det hade vi inte alls behövt att vara, för Zoé bara vinkade och sa hej då. För mig kändes det väldigt skönt. Visserligen var den stora idolen Rasmus här det mesta av tiden, men det fungerade alldeles utmärkt när det var bara hon och jag också.

Det visade sig att hon är en lika stor pysselälskare som jag, så vi tillbringade mycket tid i hobbyrummet. Ibland tog vi material med oss upp och pysslade. När jag ska ha upp nåt från källaren så brukar jag alltid tänka noga efter vad jag behöver, och lastar på mig rejält, så jag ska slippa ränna upp och ner i trappan. Givetvis frågade jag Zoé vad hon ville ha med sig upp och föreslog lite andra saker också för att vara garderad. Men det tyckte hon var onödigt. Hon skulle ju inte använda grejerna. När vi varit uppe en fem minuter kom hon däremot på att det var nog mer som fattades och vi fick gå ner och hämta mer....men bara precis det nödvändigaste. Naturligtvis blev det fler gånger, och till sist hade jag ledat upp mina stela knäleder så jag nästan kunde ta två trappsteg i taget när jag gick eller nära på sprang upp. Att passa barnbarn är lite som att besöka ett minigym.

Hon hade sin cykel med så vi tog lite turer till lekplatsen. När vi kom fram till gatan sa jag till henne att hon måste köra väldigt försiktigt och hålla sig inne vid kanten. Då stannade hon cykeln, rätade på ryggen, tittade på mig, gjorde honnör och sa med nästan militärisk röst:"Yes, sir captain America". Jag kom helt av mig i förmaningstalet.

Lite mer rörlig idag

Men inte så mycket mer. Träningsvärken sitter fortfarande i. Synd att jag inte hade en stegräknare inkopplad på mobilen så jag hade kunnat räkna efter hur många steg jag gick. En sak är säker, och det är att jag gick måååååååånga steg. Det kändes rejält i fötterna när jag lagt mig på kvällen. Det värkte så jag kunde inte somna, utan jag fick gå upp och ta en värktablett. Vem påstår att det är enkelt att åka och handla? Det är förenat med stora plågor.....för både fötter och Visa-kort.

Nu handlade jag inte så våldsamt, för det stämmer inte att allt är så billigt i Ullared. Jag kan hitta många saker här hemmavid till samma pris och ibland t.o.m. billigare. I ärlighetens namn måste jag klart säga att det finns mycket billigt att köpa i det här stora varuhuset, men det gäller att man har lite priser i huvudet och inte bara stoppar ner allt man ser i kundvagnen.

Det tar ca 1 1/2 timme att köra dit, så vi startade vid 8-snåret. Rasmus och hans familj kom och hämtade oss. Parkeringen såg ganska full ut, men det var inga köer in till affären, som man ofta hört talas om. Precis i början blev det lite trafikstockning, men sen tunnades det ut och det gick enkelt att ta sig fram dit man skulle. Vi gick direkt upp till caféet och parkerade våra tomma vagnar. Sen åt vi frukost där innan vi gav oss ner i varuhuset. Rasmus hade en kompis från skolan, som åkt dit med sin mamma, så de två killarna ringde varandra och bestämde en mötesplats. De gick tillsammans och tittade på det som intresserade dem och fikade när de kände för det. Det är betydligt enklare att åka dit när barnen är lite större. Jag avundades verkligen inte de föräldrar som hade småbarn eller bebisar med sig. Men den tiden har man ju själv varit med om och då tyckte man inte det var så konstigt. Man vänjer sig vid allt.

Vi övriga fyra gick var för sig och nu kan jag tycka att mobilen är ett livsviktigt redskap. Vi ringde varandra för att bestämma när vi skulle träffas och fika. Efter några timmars shoppande kände jag att det var tid för kaffetankning och gärna med nåt sött till så orken återvände. Då plingade jag de övriga i sällskapet och vi möttes för fika och lite småprat.

Nu följde nästa "arbetspass". Jag hittade en hel massa julklappar till barnbarnen och det är en fördel att inte behöva leta efter det mer nu. När alla var nöjda med inköpen avslutade vi det hela med att äta middag i restaurangen. Aldrig i livet att jag hade orkat stå och laga middag när jag kom hem. Maten var jättegod och sen var det bara att ta sig till bilen och lasta in kassarna. Det blev lite logistikproblem, men det löste sig till sist.

Jag var tacksam att Bo körde, för nu kunde jag sitta och "nicka till" lite emellanåt. Köpdagen avslutades med en kopp kaffe hemma hos oss. Jag fastnade i soffan efteråt...inte för att det var nåt bra på TV utan för att jag inte orkade resa mig. Till sist staplade jag ändå in till sängen och jag måste säga att jag tror aldrig jag har uppskattat min säng så mycket som i lördags kväll. Trots att fötterna värkte så var det nästan det bästa på hela dagen.

Orörlig

Jag är inte lat...bara väldigt orörlig.

Jag var i Ullared igår så idag är energin på bottennivå.

Höstdagjämning

Höstdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas för höstdagjämningspunkten. Då är natten nästan lika lång som dagen överallt på jordytan. Höstdagjämningen är inte en hel dag, som jag alltid trott, utan en ögonblicklig händelse. Den inträffar vid en bestämd tidpunkt, vid olika klockslag på skilda platser på jorden beroende på i vilken tidszon man befinner sig. I år infaller höstdagjämningen idag klockan 14:21 hos oss. Nästa år kommer det att vara runt åtta på kvällen.

På grund av att vi har skottår vart fjärde år så varierar höstddagjämningsdagen mellan den 22 och 23 september. Dagarna omkring höstdagjämningen går solen upp rakt i öster och omkring 12 timmar senare går den ner rakt i väster.

Det både känns och syns att hösten är på gång. Den extrema värme som vi hade för bara någon vecka sedan är borta, och det är enligt min mening betydligt behagligare nu. Det går att jobba i trädgården vilken tid på dagen som helst utan att tänka på var det är mest skugga. Naturen skiftar färg och blir nästan färggrannare än under sommaren, även om man kan se blommor i all världens färger den årstiden. Höstfärgerna är så starka.....och det finns så mycket orange att titta på som...

....havtornsbär....

....nypon....

 och rönnbär.

 Inne i skogen är det en blandning av rött, grönt, orange, gult och brunt.

Givetvis kommer det att bli många regniga höstdagar framöver, men det kan vara skönt det med. Har man bara ett lysande orange paraply så kan man göra som Gene Kelly....sjunga och dansa i regnet.

Kåldolmar

Igår lagade jag kåldolmar. Det händer inte så många gånger om året. Jag tycker det är jättegott så det är inte det som är anledningen. Det är nog mer att det tar lite extra tid, och eftersom matlagning inte är min favoritsysselsättning så blir det lite långt mellan kåldomslagandet. Nu såldes vitkål för 1 kr/kg i affären så det var nästan synd och inte utnyttja det erbjudandet.

Kåldolmar är en svensk variant av vinlövsdolmar. Det äldsta recept man hittat på denna rätten är i Cajsa Wargs berömda kokbok från 1765. Det sägs vara Karl XII som introducerade rätten i Sverige. Han hade smakat den när han uppehöll sig i Osmanska riket. Dolma är turkiska och betyder fylld. Att vi använder vitkålsblad i stället för vinlövsblad lär bero på att det var mycket dyrt med vinlöv och för att då fler skulle ha råd att laga den här exotiska rätten så blev vitkålen ett bra alternativ.

Alla dagar är firaradag för någonting. Nu menar jag inte helgdagar eller födelsedagar utan mer lite hittepådagar. Kåldolmen har naturligtvis en egen dag. Det är passande nog den 30 november...Karl XII:s dödsdag.

En olycka händer så lätt

Att änglar är något jag gillar har nog inte undgått någon. Bilden ovan är från vårt sovrum, där det går en änglabård runt hela rummet längs med taket. Ovanför vår säng hänger en stor tavla med två små änglar på. Det är de mest avbildade änglar som finns, tror jag. Från början såg man dem på Rafaels målning av den Sixtinska madonnan. Bokmärkesänglar finna i olika storlekar och med olika färg på vingarna. Det är mest den ena ängeln man ser som bokmärke, nämligen den till vänster. Den ser väldigt fundersam ut. Den högra ängeln ser ut som den inte når riktigt upp att lägga armarna på bordet eller vad det nu är som är framför dem. Verkar nästan som om den håller på att ramla ner.

Vad ingen vetat tidigare är att det faktiskt var tre änglar avbildade på tavlan från början. Den tredje och minsta ängeln kunde inte hålla sig kvar utan ramlade ur bilden. Vilken tur att vår säng stod precis under tavlan så han kunde ramla ner mjukt bland våra huvudkuddar.

Norrlandsmyggor på semester?

Man läser titt som tätt om att det ska finnas så otroligt mycket mygg i norra delen av Sverige, och jag såg en gång ett TV-program där programledaren knappast syntes bakom alla mygg. Nu finns det helt klart mygg på andra ställen i landet också, men det är väl en kliché som fortfarande hålls vid liv kan jag tänka. I Åstorp finns också mygg....i varje fall två stycken.....eller om det bara är en som tar för sig av godsakerna här.

Jag vaknade härom morgonen av att det kliade nåt fruktansvärt i ena knävecket. Det gjorde ingen nytta hur mycket jag än kliade så till sist steg jag upp. Då såg jag en stor, röd upphöjning på huden. Ett myggbett! Det är flera år sen som jag blev myggbiten senast. Ett par morgnar senare vaknade jag av att det kliade på andra benet....också vid knäet.....men denna gången på sidan. Jag kollade med en gång och det såg ut som det andra klistället, så jag förstod att det var ännu ett myggbett.

Vad är det för speciellt med mina knän? Det är samma blod som pumpas runt i kroppen, så smaken borde var samma var myggorna än bestämmer sig för att käka. Jag har inte vatten i knäna så det är inte extra utspätt där. Jag har inbillat mig att mitt blod inte föll myggorna i smaken, men det är visst doftämnen de går efter i stället. De som sticker och suger blod är honmyggorna. Hanmyggorna håller sig till att suga nektar. De går tydligen inte ut och käkar tillsammans som vi människor.

Det finns 2500 olika myggsorter i Sverige men endast ett 30-tal av dem är blodsugande. Jag försökte leta efter om det fanns myggor som hade specialiserat sig på knän, men det närmaste jag kom var Smalbensmyggor. Jag gissar att deras GPS inte fungerade i förra veckan.

Sån är jag

Underbar, intelligent, vänlig, söt, charmig, rolig......nog pratat om mig nu. Hurdan är du?

Vi är oftast inte så bra på att berömma oss själva. Jantelagen ser till att vi håller oss på mattan. Fast ibland hade det inte skadat att man berättade lite om hur man var och vad man kunde även till vardags. Under en anställningsintervju är det absolut bra om man kör lite av Gustavstilen, men kanske en aning nertonat. Jag tror absolut att dagens ungdomar är bättre på det än vad medelålders eller äldre personer är. Vi är uppfostrade med att inte framhäva oss själva för mycket, för då anses vi vara skrytsamma. 

Skräptömning

Det är ett bra tag sen jag fick sådana där e-mail där någon ville att jag skulle förvalta pengar för dem, eller hade vunnit en massa elektronikprylar eller resor. Nu börjar det ploppa upp en hel del igen. Två gånger igår skickadeTelia Sonera ett mail att jag har betalat min faktura två gånger och om jag bara uppger mitt kontonummer så kan de sätta tillbaka det som jag betalat för mycket. Men om jag nu har skickat dem pengar en gång så måste de väl redan ha mitt kontonummer, kan jag tycka. Till saken hör att jag anlitar inte Telia så det finns ingen chans att jag skulle ha skickat dem några pengar. Förvirrad är jag, men inte så förvirrad.

Sen fick jag även ett mail där jag kunde klicka och se vad som skrevs om mig. Det stod att det var öppet för alla att läsa och de föreslog att jag skulle kolla noga ifall det inte stämde så det blev ändrat. Det handlade om mina kriminella bravader....hmhm....mina finanser, både när det gällde bankkonton och eventuella konkurser. Var får de allt ifrån? Inte katten finns det någon som är så lättlurad och klickar på de mailen. Det är bara till att slänga i papperskorgen fortare än kvickt. Trots att jag har ordnat så det finns en speciell skräpkorg, så är det alltid något som slinker genom.

Det är ändå enkelt med mailen. De kan man bara slänga i papperskorgen på datorn och tömma direkt. När jag får hem en massa reklam och annat skräp i postlådan så måste det sorteras, för vissa saker är inplastade. Sen måste jag gå ut och lägga det i soptunnan i respektive fack.

En annan tunna som också måste tömmas med jämna mellanrum är trädgårdstunnan. På vårt schema står det att den ska tömmas varannan vecka. Då gäller det att fylla den till brädden så vi ska slippa att själv åka till tippen med trädgårdsavfallet. Den ska tömmas nästa vecka och är redan nästan full. Jag har hunnit klippa en del buskar inne i trädgården, men det finns många kvar som står på tur att bli friserade. Jag får kanske göra som Rasmus och hoppa upp i tunnan och trycka till grenarna en aning så det blir plats till mer.

Opassande skrattanfall

Jag funderar på att skicka in en fråga till programmet Fråga Lund. Jag undrar om man kan reglera sitt skrattande eller ta kontroll över det på nåt vis. Ända sen jag var tonåring har jag fått skrattanfall. Det är inget jag lider av direkt. Jag tror andra människor har mer problem med det. Så länge jag var tonåring var det ganska acceptabelt för fnittriga tonåringar hade de flesta hört talas om. Med åren så förväntas man bli allvarligare och vara på ett visst sätt. Det var så skönt när mina egna barn kom i tonåren och nu när jag har Rasmus. Då kommer jag undan lite med att de är fnittriga och jag får hänga med på ett hörn. Givetvis är det min sjuka humor som ställer till det för mig. Helt plötsligt kan jag komma att tänka på en helknasig sak och då måste bara skrattet få komma ut.

Som igår t.ex. när Göran och jag åkte iväg för att köpa en sån där "tofsklippare". Jula är faktiskt en kul affär att besöka även om det mest är redskap och maskiner där. En del av dem kan t.o.m. jag använda. Nu tänker jag klart på trädgårdsredskapen. Det fanns en hel vägg med olika redskap. Jag såg en lie där. Jag visste inte att sådana såldes fortfarande. Jag trodde i min enfald att det var ett omodernt redskap, men tydligen inte. De flesta av pinalerna på väggen kände jag igen, och annars så stod det på en lapp vad de hette så jag kunde fuska och verka lite mer kunnig än jag var.

Det var nu min sjuka humor började smyga sig upp mot hjärnkontoret. Jag fick syn på en spade där själva bladet var jättesmalt och långt. "Vad i all världen använder man den till?" frågade jag Göran. Han berättade då att man hade den när man grävde diken. Nu klarade jag inte av att uppföra mig som en 71-årig dam längre (om det nu mot förmodan finns ett facit för hur man ska uppföra sig vid den åldern). Jag gapskrattade och kunde inte sluta. Jag skrattade så tårarna rann. Anledningen var att jag kom och tänka på en historia som Rasmus berättat för mig dagen innan.

Det var en man som gick i vägkanten och grävde ett dike. Efter honom gick en annan man och fyllde igen det. Då kom det en person och undrade vad de höll på med. "Vi lägger ner rör", sa den ene mannen. "Egentligen skulle vi vara tre stycken, men han som skulle gå i mitten och lägga ner röret är sjuk."

Mössa med tofs

Vi har hyfsat till växterna längs med gatan, för de sträckte sig alldeles för långt ut. Vi har ingen trottoar utanför vårt hus, men jag vill gärna kunna parkera min bil där utan att behöva fastna med backspegeln i grenarna. Jag klippte även upp dem lite undertill, så att vi nu kan se den låga muren vi har där. Den har varit dold länge. När utsidan var klar gick jag in i trädgården och gjorde samma sak från insidan. Växterna är troligtvis 4 m höga så det blir aldrig tal om att toppklippa dem. När jag var klar och tog några steg tillbaka för att se hur det såg ut på håll blev jag aningen irriterad. En av thujorna såg ut precis som om det satt en tofs längst upp. Det såg inte klokt ut.

Vi plockade fram den längsta stegen vi hade, men även om Göran klättrade högst upp på den och använde en mackapär med teleskopskaft, så gick det inte att få av tofsen. Grenen var alldeles för tjock, så det hade behövts en sekatör eller grensax i stället. Ingen av oss är så akrobatiska så vi kan klättra längs stammen upp så det kändes lite hopplöst. Vi bestämde oss då snabbt för att köpa en teleskopgrensax med såg. Den kan bli väldigt lång och även om någon av oss skulle behöva klättra upp och stå på stegen så är den i varje fall så pass stark så den kan kapa den där förbenade tofsen. Det här nya redskapet kan säkert komma till användning många gånger. Trädgårdsredskapsförrådet behöver uppdateras med jämna mellanrum. Det fodras mer grejer nu som vi inte behövde tidigare när växterna var mindre och vi vigare.

Tonåring

Idag blir mitt första barnbarn tonåring. Det är helt obegripligt att det har gått 13 år sedan jag fick se en liten svarthårig docka som låg och sov i en plastlåda. Jag minns att Ulrika ringde mig på natten och berättade den glada nyheten och sen var det klart lögn att somna om. Just den här dagen kom Peter med flyget från San Diego, där han bodde vid den tiden. Katarina hämtade honom på flygplatsen och när de var på väg till oss, ringde Ulrika dem från KK och berättade att Rasmus var född. De åkte direkt till sjukhuset för att kolla in den lille parveln. Det är minst lika viktigt att bli moster och morbror som att bli mormor eller morfar.

Så mycket roligt jag har fått uppleva de här åren tack vare Rasmus. Jag tror faktiskt att det är han som har hållit mig pigg och alert både till kropp och själ. Att jag var nästan 60 år äldre tyckte inte Rasmus var nåt hinder för att jag skulle kunna göra samma saker som han. Många gånger hade han faktiskt rätt. Inte hade jag funderat på att spela fotboll eller dansa moonwalk om inte Rasmus inspirerat mig till det.

Eftersom det är skoldag idag på hans födelsedag så passade vi på att fira honom lite extra i lördags, men naturligtvis blir det något litet paket idag med och ett stort

GRATTIS!

Min nya bil

Min bil är 16 år gammal och har använts flitigt. Det har inte varit så mycket reparationer på den tidigare, men nu börjar det dyka upp lite förslitningsskador, precis som på mig. Rasmus familj köpte en ny bil till nyårsafton i fjor och då började jag med längta efter att göra samma. Mest för att slippa behöva tänka på reparationer flera år framöver. Jag kan få pensionärsrabatt i nästan alla butiker här runt ikring antingen det gäller mat, kläder, resor eller annat. Tyvärr har inte bilfirmorna hakat på den trenden och inte heller bilverkstäderna.

Ibland blir allt ändå som man önskat sig. Rasmus sålde Bingolotter för sin klubbs räkning och Ulrika valde ut en lott. Jag köpte också en lott, men vann som vanligt inget. När Rasmus ringde och berättade att de hade vunnit trodde jag först att han skämtade när han berättade vad vinsten var......TVÅ BILAR! Det var inget märke som de var intresserade av utan de sålde dem och beställde en ny med alla de tillbehör och finesser som de alltid önskat sig. Problemet var sen deras "gamla" bil, men det löste sig väldigt enkelt. De undrade ifall jag ville överta den. Jag kan säga att jag funderade inte länge innan jag accepterade.

Idag är det dags för dem att åka in och hämta sin röda, splitternya bil och jag ska också åka in med min gamla bil och ställa hos bilfirman. De har lovat att sälja den för min räkning. Sen ska jag åka hem i en nästan alldeles ny, blå bil.

Fantastisk fantasi

Det mest aktiva hos mig är min fantasi.

Fantasin är livsviktig. Man kan drömma sig bort från vilken trist dag som helst bara genom att fantisera lite. Ifall man har fantasi är det betydligt enklare att improvisera, och det behövs många gånger. En del sätter likhetstecken mellan att ha fantasi och vara barnslig, men det stämmer inte. Fantasin har ingen ålder.

September

Det är väldigt länge sedan jag tog mig an någon av Bosses tävlingsuppgifter. Jag känner mig nästan lite ringrostig. Denna uppgiften innebar att berätta vad september månad betyder för mig, och det skulle beskrivas med text och bilder genom att använda bokstäverna  S, E, P, T, E, M, B, E och R.

Skogspromenader

Det blir mer ordning och reda på promenerandet nu tror jag eftersom jag har laddat ner en stegräknare på min mobil och nu ska jag gå de olika motionsslingorna i skogen och se hur många steg det blir för var och en. Då kan jag sen när kvällen kommer kontrollera vad som fattas och vilken runda jag måste ta för att komma upp i 10000 steg. Det lär dröja innan jag orkar med det, men jag ska i varje fall försöka öka på stegmängden dag för dag.

Ett hundra och nånting

När september månad börjar har vi ca 120 dagar kvar utav året. Två tredjedelar har alltså försvunnit. Jag skriver inte dagbok, men när jag läser bakåt i min blogg så upptäcker jag hur mycket som faktiskt har hänt under den här tiden. Mycket av det har jag glömt och en del har jag kommit ihåg men på fel vis. Det är ganska nyttigt att ha ett litet fuskfacit och kolla upp vad man sysslat med.

Pyssel

September är en riktig pysselmånad. Det kan i och för sig vilken månad som helst vara, men under sommaren brukar det oftast bli ett litet uppehåll och när då september infinner sig så är det startskottet för att sätta igång med pysslandet på allvar. Alla mina barnbarn har hållit till i mina pysselrum under semestern. Det har plockats fram allt möjligt och de har haft jättekul. Nu blir det mer att jag själv kommer att tillbringa tid där både med sömnad och annat skoj.

Teater

I september brukar jag alltid beställa biljetter till nästa års musikal på Det Ny Teater i Köpenhamn. Det är en tradition som Ulrika och jag har sen ett tiotal år tillbaka att åka till Köpenhamn en lördag i maj. Vi åker tidigt på morgonen så vi hinner strosa runt lite innan det är dags att bänka sig i teatersalen. Jag brukar beställa i god tid, för att vi alltid ska få våra favoritplatser på antingen rad  4 eller 6 och i mitten av raden så man ser hela scenen perfekt. Nästa föreställning vi ska se är Chicago.

Engelska deckare

Jag har märkt varje år att deckarläsandet ökar en aning den här månaden. Under sommaren blir det inte lika mycket tid över för det, för då är det så mycket annat som pockar på uppmärksamheten. Nu riktigt längtar jag efter att krypa upp i soffhörnet med en bra deckare. I mina bokhyllor har jag sorterat böckerna efter genre och "deckarbokhyllan" tar ganska stor plats. 

Mys

Mysa kan man klart göra när som helst, men jag tänkte mest på att sitta och mysa med tända ljus. Då är hösten en perfekt tid för det eftersom mörkret sänker sig betydligt tidigare än under sommaren. När jag fyllde år fick jag bl.a. ett orange ljus av Rasmus som kommer att passa perfekt att tända under septemberkvällarna. Det blir inte bara fredagsmys nu.......höstmyset innefattar alla veckans dagar. 

Barnbarnskalas

Jag har två barnbarn som fyller år i september. Först fyllde Daniel 4 år den 3 september och då var vi så lyckligt lottade att han var i Sverige så vi kunde fira honom. På tisdag i nästa vecka är det dags för Rasmus att fira sin födelsedag. I år blir han tonåring. Det är en milstolpe i livet.

Eldfärger

I denna månaden börjar löven så smått att ändra färg och det blir en färggrann palett i skogen. Jag brukar plocka lönnlöven när de blivit gula och vika och snurra dem till rosor. Det är vackert att dekorera med dem sen och de håller sig fina länge. Riktiga önskeblommor.

Renovering

Det är inte frågan om några större saker, men vi brukar alltid ha något lite som vi vill ha fixat innan jul, och då är september en bra månad att starta sådana projekt. Innan man vet ordet av är vi inne i december och då är det annat som måste prioriteras. 

Snart är det jul igen

I mitten av augusti såg jag en stor annons i tidningen om att det var dags för julbord....inte att äta, men att börja beställa bord på restaurangen. Det lät inte alls lockande. Och jag gillar ändå julmaten. Kan man bli annat än stressad i vår tid? Julborden ska beställas mitt i semestern och juldekorationer börjar plockas fram i affärerna nu vilken dag som helst. Julen firas och har firats så länge jag kan minnas i december månad och det är ganska långt dit. Hade det inte varit bättre att vi fått landat lite nu efter semestern och njuta av den kommande hösten? December är årets största stressmånad, så det behövs en eller två ostressade månader innan dess.

I år är jag ovanligt långt framme när det gäller julklappsinköp. Daniels julklappar skickade jag med familjen när de åkte hem, och till Zoé har jag redan köpt en del. Rasmus är aldrig heller svår att hitta presenter till, så det känns ganska lugnt. En endaste julklapp till måste jag köpa och det är den som ska vara med i julklappsspelet. I år blir vi bara fem stycken på julafton precis som i fjor eftersom julhelgen inte är så ledighetsvänlig för de som jobbar och inte har samma helgdagar som vi har i Sverige.

Två år i rad har jag haft en adventskalender på min blogg. Första året handlade den om änglar och i fjor var temat ljus. Jag funderar och funderar på vad jag ska välja för tema i år. Det finns några att välja mellan som jag tycker har anknytning till julen, men jag har ännu inte riktigt bestämt mig. En dryg månad till kan jag fortsätta att vela fram och tillbaka, men sen är det slut. Jag vill ha alla 24 inläggen färdigskrivna i god tid. Att stressa är inte riktigt min melodi.

En helt vanlig onsdag

Vardagen smyger sig så sakteliga på. Bästa sättet att hålla barnbarnsabstinensen i styr är att vara sysselsatt med olika saker. Något trädgårdsarbete har det inte varit tal om på flera veckor, så nu känns det lite kul att ge sig på att frisera buskar och ändra om lite till nästa sommar. Som vanligt har jag vilda planer som jag vill förverkliga i trädgården. Det brukar stanna vid en eller två saker som vi tar oss an och resten sätts upp på att-göra-listan, så de inte glöms bort. Risken för det kan annars vara överhängande, för det kommer ständigt nya idéer farande och då blir en del av de gamla undanskuffade. Lagringsutrymmet i hjärnan är tyvärr inte obegränsat. Ibland hade det varit bra med en extern hjärnhårddisk där man kunde sparat sina idéer väldigt noga indelade i olika kategorier.

Trots att jag bara har fuskgröna fingrar så lyckas jag med vad jag egentligen anser vara omöjliga saker, som t.ex att plantera en hasselnöt och få den att växa upp till en hasselbuske. Ja, det är förståss ingen buske än, men den blir förhoppningsvis om några år. I våras hittade jag en hasselnöt i rabatten som antagligen en fågel hade tappat. Den var halvvägs öppen och jag såg att det grodde så smått inuti nöten.

Snabbt planterades den i en kruka och glömdes bort. Idag fick jag syn på den på en undanskymd plats. En bra planteringsplats ska letas upp och sen hoppas jag naturligtvis på att den ska växa upp till en stor buske och ge mig massor av hasselnötter. Då ska jag göra hasselnötsvin. Det är något av det godaste jag vet.

Det har varit lite si och så på bärfronten hos mig, tycker jag. Varken hallon, vinbär eller blåbär har gett någon större skörd. Det har däremot plommonträdet gjort. Vi har ätit så mycket vi orkat och resten har fåglarna fått kalasa på. De får även ha fest i apelträdet. Koltrastarna älskar de små frukterna och jag behöver aldrig bekymra mig om att plocka något där. När jag planterade det tänkte jag använda frukterna till dekoration, men jag tycker det är bättre att det blir fågelmat.

Vår och höst är de roligaste årstiderna att arbeta i trädgården. På våren har man så bråttom att komma igång efter den långa vintern och det är alltid kul att plantera lite nytt eller flytta om på växterna. Hösten är precis lika inspirerande. Då ser man vad som inte fungerade så bra under sommaren och kan rätta till det så att det till nästa vår blir helt perfekt. Visst är sommaren härlig, men då vill jag helst bara njuta av trädgården och inte jobba där så mycket. Vissa moment kommer man klart inte ifrån......precis som när det gäller hushållsarbete.

Tyst, tystare, tystast

Det är spöklikt tyst i vårt hus nu. Efter fem veckor med barnpladder och lek så känns det som om jag hamnat på en annan planet. När jag var barn lekte vi ibland Tysta leken och det är nästan som om Göran och jag gör det nu. Visst pratar vi med varandra, men inte ständigt som barnbarnen gjorde. Det har varit en massa bus och lek under lång tid så jag kanske är lite påverkad av det. Bara det att få skratta åt lite "dumma" saker känns så befriande. Barn höjer aldrig på ögonbrynen om man gör något opassande. Jag får försöka skärpa mig när jag åker iväg och handlar eller träffar grannarna så jag inte håller på i samma stil som tidigare.

Just nu ångrar jag att jag inte spelade in lite av allt härligt väsen som jag kunde knäppa på och lyssna till när det blir för trist. Så länge barnbarnen var här behövdes inget sånt för de har en egen på och avknapp som de själva har kontroll över...nämligen deras ögon. Jag märkte att så fort ögonen öppnades, så satte ljudet igång och det höll nästan samma volym hela tiden, ända tills ögonen stängdes på kvällen. Här behövdes inget batteribyte utan det fungerade felfritt hela tiden.

Vi har gjort en del utflykter som varit populära, som besök på Busfabriken ett antal gånger. Först åkte vi dit ett par gånger den veckan som Zoé var hos mig utan föräldrarna och när sen Daniel kom hit var det dags igen. Rasmus följde villigt med varje gång. Det är härligt att ha en kille med som kan springa, hoppa, åla, krypa och allt vad som fodras för att ta sig fram bland lekredskapen. Jag ville ju inte belasta sjukvården mer än nödvändigt så jag höll mig på mattan....inte den jag visar här nedan förståss.

 Studsmattorna var populära och även favoritdockan Rosie gjorde några krumsprång.

Klättervulkanen är jättehög. Den exakta höjden vet jag inte, men den når upp till taket och byggnaden är rejält hög. Zoé var lite mer försiktig, men Daniel sprang som en fluga på en vägg uppför vulkanen. Rasmus var mäkta imponerad av hans klätterstil.

Någon höjdrädsla existerar inte här. Själv stod jag med hjärtat i halsgropen både vid vulkanen och uterutschbanorna.

Zoé gillade prinsessvagnen.

Naturligtvis fick Rasmus också följa med på en tur medan hon sitter och vinkar så kungligt.

Förutom besök på Busfabriken så har vi hunnit med en tur till havet och besök på flera lekplatser. Nu gäller det att fortsätta hålla sig igång så inte den förvärvade energin försvinner igen.