söndag 28 augusti 2016

Jag bestämmer själv


Jag kan...men jag vill inte.


Det pratas så mycket om trotsåldrar hos barn. Jag tror faktiskt att det finns trotsåldrar hos vuxna med. I varje fall så märkte jag att jag kom in lite i en trotsperiod när jag slutade jobba. Så länge man hade ett schema att följa var valfriheten inte stor, och det var många gånger man fick bita ihop fastän man helst skulle velat stampa och skrika som ett litet barn. Jag är fortfarande i trotsåldern. Inte så att jag skriker och stampar i golvet när jag inte får som jag vill. Men jag gör inget som jag känner att jag inte vill göra....med vissa undantag klart. Det viktigaste är ändå att kunna välja bland alla roliga saker och inte göra alla hur gärna man än vill. 

36 kommentarer:

  1. Det där håller jag på att lära mig nu. Att vara lite grann trotsig!
    Att vara pensionär som jag också är är inte helt lätt till en början har jag kunnat konstatera för egen del. Just detta med att jag inte behöver göra annat än det jag verkligen vill är en ny upplevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tar allt lite tid innan man förstår att det går alldeles utmärkt att släppa alla de där "måsten". Det finns tid för det en annan gång.

      Radera
  2. Att bli statsanställd är väl att göra vad man vill.
    Jag är ju också statsanställd, (sjukersättning) fast mina arbetsuppgifter är att jobba med mig själv, och det är inte alltid så lätt.
    Ha en bra söndag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vara sjuk är inget önskescenario.

      Radera
  3. Det var bra sagt! Man ska försöka göra det man själv vill och inte bli styrd av andra :)
    Kram och trevlig söndag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det! Men det fodras en del träning för att upptäcka det.

      Radera
  4. Så sant, det är gott med valfrihet. Så känner jag också!
    Skyltsöndagskram ♥

    SvaraRadera
  5. Somliga dagar är jag i trotsåldern..
    ..........Ha en bra dag!
    Skickar en Stor kärringkram till dig!
    KRAM!

    SvaraRadera
  6. Det har varit min mans motto sen han blev pensionär! Nu ska jag bara göra det roliga, säger han jämnt. Som husmor är det svårt att säga, man får blunda ofta!!!
    Kramar Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om det finns en del "trista"saker som fortfarande måste göras, så har man i varje fall ingen tidspress.

      Radera
  7. Med ålderns rätt tillåter även jag mig att vara lite trotsig och göra som jag vill även om det inte är helt populärt hos vissa.
    Ha en skön söndag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland verkar det som om en del tror att bara för att man är pensionär ska man agera som en scout....alltid redo.

      Radera
  8. Det är så sant! Jag känner ofta att jag gör saker bara "för att man ska". Varför då??? I sommar har jag varit bättre på att bestämma själv. T ex har jag bara klippt gräs tre gånger (vi har haft torka här i östra Uppland) och det har varit grönt hela tiden. "Måste-görare" har haft brunbrända trädgårdar. Nöjd med mig själv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte det lättaste att ge sig själv den friheten att bara göra det man tycker är kul.

      Radera
  9. Så är det, absolut! Och det är skönt! Fast nu måste jag ner till diskmaskinen, plocka ur och plocka i. En del saker kommer man inte undan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla "måsten" går tyvärr inte att undvika, men de är inte lika många nu som när man jobbade.

      Radera
  10. Låter mer som ett härligt privilegium som livet har att erbjuda. Bra att nappa på ett sådant. Och hålla sig till, så långt det nu är möjligt.
    Ha det fint Gunnel.
    Kram Mia

    SvaraRadera
  11. Det är absolut ett privilegium att själv få bestämma över sin tid

    SvaraRadera
  12. Hej Gunnel, har saknat dig och dina härliga inlägg men nu ska jag åter hänga med.
    Detta inlägg kunde jag har kunnat skriva själv, fniss . . . för jag håller med dig
    i allt. När man var tvungen att jobba och nu äntligen få göra som man vill,
    vilken helt underbar tid. Den skulle bara har börjat tidigare, hi hi . . .
    Fast visst saknar man kollegorna och dess jobb snack m.m. men friheten är bäst.
    Det har varit skönt med lite avbrott i bloggen fast jag älskar att skriva och 'fota',
    men sommaren behövdes att umgås med familjen och de små bbb.
    Leonard o Ofelia växer, hon fyllde 1 år i helgen och är en söt liten gå-docka.
    Det blev barnkalas och Leonard stampade också i golvet (kan själv men vill inte)
    då gjorde jag likadant, vilka stora ögon han gjorde, hi hi ... jodå vi äldre kan oxå.

    Må så gott/ Eva

    SvaraRadera
  13. Lite lagom mycket har jag nog alltid varit i trotsåldern. Och numera, med ålderns rätt, så har det inte blivit mindre. När framtiden krymper förfärande snabbt så gäller det att ta vara på tiden och (med små undantag förstås) bara göra sådant som man vill och trivs med. Det är så självklart och så sunt. Må vår trotsålder leva tills vi dör!
    Allt gott till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sund inställning som vi alla borde ta efter. Men helst vill jag inte hamna i blöjstadiet igen. :) Tänker mycket på den bra boken som jag läste klart förra veckan. Hoppas du gör något riktigt roligt idag och struntar i något tråkigt och energikrävande.
      Kram Bosse

      Radera
    2. Annica: Jag tror det är bra om man är lite trotsig, och inte bara gör vad som förväntas. Jag hoppas också att jag fortsätter vara envis så länge jag lever.

      Radera
    3. Bosse: Jag tror alla mår bra av att tänka lite mer på sig själv...vad man orkar med, vad man gillar, och framför allt vad man tycker är livsviktigt att göra. Det går att gallra rejält i den listan har jag märkt.

      Radera
  14. Befriande läsnng så gunnelsk sunt! och högst användbart!
    Stor kram

    SvaraRadera
  15. men inte är du trotsig, utan klok och medveten. onödiga tråkigheter finns ingen anledning att göra! det fina med att bli äldre och pansis är just att man kommer på livets viktigheter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert rätt. Man blir klokare med åren.

      Radera
  16. Ha ha ha jag är nog också i trotsålder. Absolut.
    Men visst är det skönt att kunna säga ifrån. Att tvärvägra göra saker som bär en emot. Heja oss trotsåldringar!

    SvaraRadera