Nu har det hänt igen!

Att Göran brukar glömma vad det är för något speciellt med den 6:e juli, har jag vant mig vid. Men att även jag skulle gå in i dimman när det gäller det datumet, trodde jag aldrig. Det är tyvärr inte första gången jag glömt bort att det är vår bröllopsdag. Helt plötsligt när jag var ute och körde igår, så bara slog det ner som en blixt i hjärnan att just den här dagen var det 48 år sedan som jag bytte efternamn. Jag har alltså hetat Moberg i två tredjedelar av mitt liv.

Tänk ändå så mycket som har hänt under alla de här åren....både runt om i världen och inom vår familj. Jag har upplevt så många saker som jag aldrig ens i min vildaste fantasi trodde att jag skulle få vara med om....både trevliga och sorgliga. Jag skulle inte vilja veta vad som ska hända i framtiden. Det är bättre att bli överraskad och tackla de problem som bildas då i stället. Det är så roligt att planera framåt och längta efter sakar man ska göra eller platser och människor man ska besöka. Även om det inte alltid blir som man tänkt, så har planeringstiden ändå varit kul. Ifall man då redan från början vetat hur slutresultatet skulle bli fanns ju ingen anledning att planera och fantisera. Så trist!

Om två år firar vi Guldbröllop. Jag borde kanske börja att planera en fest för att fira det. Fester gillar jag och då kommer jag garanterat inte att glömma bort vår bröllopsdag.