Bruna bönor och ärtsoppa

Det är två maträtter som jag tycker väldigt mycket om. Att bara laga en liten skvätt med ärtor eller bönor är inte lönt. Nej, det ska vara ett rejält storkok. Eftersom det nu bara är Göran och jag i hushållet så har vi ordnat det så fiffigt att när jag lagar bönor med fläsk så kommer Rasmus med familj hit och äter med oss, som idag. Till Rasmus lagar jag däremot panerat fläsk med potatis och löksås. Bönorna är inget han längtar efter.

Ärtsoppekoket brukar Bo stå för och då är det vi som sätter oss i bilen och åker till Kvidinge. Bo lagar soppan på gammaldags vis som min mor och farmor gjorde med morötter, palsternacka och potatis. Det är rena delikatessen. Grisknorren kan jag däremot hoppa över, men fläsket passar perfekt till. När jag var barn hade vi alltid plättar efter ärtsoppan. Det är helt obegripligt att de två sakerna kan hänga ihop. Soppan blir man proppmätt av och att sen sätta i sig plättar ovanpå det är nästan omöjligt. Jag minns att jag gjorde det som barn, men idag har vi helt skippat det.

Vi har i stället plättar eller pannkakor till lunch eller mellis när Rasmus är här. En gång när jag var hemma hos honom och lagade pannkakor sa han:"Jaså, du gör gymnastiska pannkakor?" Där ramlade poletten inte ner utan han fick förklara vidare. -" De gör ju sit ups." Mycket riktigt när jag tittade i pannjärnet så reste sig en del av smeten en bit upp när den kom i kontakt med värmen, och sen la den sig tillrätta på järnet igen. Det går inte att klaga på hans fantasi.