tisdag 21 juni 2016

Vem är det?


Igår var jag och hämtade ut mitt nya pass. Jag upptäckte sent att det gamla var utgånget, och då hade det hunnit införas tidsbeställning. Det var ca 2 mån väntetid och förra tisdagen var det dags för mig att förnya det. Så enkelt det är egentligen. Alla mina uppgifter fanns redan i deras register. Det enda polisdamen frågade mig var om jag var 167 cm lång. Det sa jag att jag var, men jag har inte mätt mig på många år så jag vet inte. Längre är jag i varje fall inte, men jag kan tänka mig att jag krympt någon cm. Det verkar så, för jag når inte lika högt upp längre. Jag tror inte jag blir stoppad i passkontrollen om min längd skulle var fel. Kan jag komma genom med fotot som tas på polisstationen, så kan det säkert stå att jag har grönt hår utan att de reagerar.

Varför i all världen ser man så underlig ut på pass och körkortsfoton? Jag tycker att jag kammar till lockarna och ser till att inte göra några konstiga miner, men likväl blir fotot som om man blivit fotograferad i Lustiga huset. I varje fall ser mina foton ut på det viset. Fast det är kanske så jag ser ut i andras ögon? Jag har kanske bara en inbyggd retuscheringsförmåga i mina ögon. Det är inte så ofta jag behöver visa upp varken pass eller körkort så jag kan leva med den bilden som är där.

Även om jag inte har någon längre resa inplanerad för tillfället så känns det ändå bra att ha ett giltigt pass. Helt plötsligt blir det kanske aktuellt och då behöver jag bara packa resväskan och ta med passet med fotot på den där personen som jag inte alls ser ut som i verkligheten.

36 kommentarer:

  1. Du är inte ensam om att se lustig ut på passet. Det gör jag också.
    Och det där med längden, i mitt pass står det att jag är 162, har alltid varit 162,5, men jag har krympt, var hos läkaren förra veckan, då var jag bara 161 cm.
    Tänk om vikten också kunde minska...
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är mycket konstigt att inte de två sakerna följs åt.

      Radera
  2. Ja, visst är det märkligt att passfoton alltid blir konstiga. :-) Och det där fenomenet att man kryper... Ha en fin midsommarvecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ändå en liten tröst att jag inte är ensam om att tycka så.

      Radera
  3. Passfoton är något av det allra märkligaste. Man ser aldrig riktigt ut som man gör egentligen. Sällan i alla fall. Eller kanske man ser ut just precis så? Nej, jag känner knappt igen Uffe på hans passfoto.
    Ha en fin dag Gunnel!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. De måste ha en speciell sorts kamera. Jag tycker de skulle fundera på att byta modell.

      Radera
  4. Ja du, om jag kikar på mitt pass så får jag nästan skrämselhicka. Inte går man väl runt och ser ut sådär? Men det är den krassa verkligheten, eller? Maken däremot ser ut som om han precis blivit utsläppt från ett fängelse. En riktig bov syns på bilden. Tur att jag vet hur han är... Ha en fin dag 💙

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir man förvånad att passpersonalen kan känna igen personen på fotot och den som står framför dem.

      Radera
  5. På pass/körkort sem man hemsk ut!Passpersonalen måste vara bra utbildade för att känna igen en på fotot!
    SVAR:...Vi hade trevliga timmar tillsammans.Och tur med vädret också!
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ändå tur att båda sakerna går att använda.

      Radera
  6. Håller med dig. Och inte låter man heller som man gör/tror att man gör, om man någonstans hör sin röst bandad eller filmad. Nej, det är minsann inte lätt att känna att man är till sin fördel i de här sammanhangen, men vad är det jämfört med all charm i verkliga livet? :)
    Kram Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har givetvis rätt. Alla blir väl så charmade att de inte tittar på varken körkort eller pass.

      Radera
  7. Ja, visst ser man underlig ut på pass och körkortsbilder. Jättemärkligt!
    Men skönt att du har det fixat nu ifall reslusten kommer över dig!
    Kram och trevlig dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns tryggt att man kan ge sig iväg när som helst.

      Radera
  8. Inte heller jag är till min fördel på pass o körkort. Sällan ser man väl så knasig ut som där.
    Visst vill man ha ett giltigt pass liggande ifall andan skulle falla på.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle vara trist om man helt plötsligt ville åka iväg och en sån struntsak satte käppar i hjulet.

      Radera
  9. Haha, våndas också när de där fotona ska tas, och när en inte kan vara så där skönt avslappnad bara..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd man inte får ta med egna foton som man är nöjd med.

      Radera
  10. Att bli "plåtad" är en plåga. Och inte blir det roligare när fotot ska vara så likt som möjligt. "Ser jag verkligen ut så där?"
    Förr sa man att apotekspersonal var hejare på att tyda läkares namnteckningar på recept. Kanske är det samma med personal som ska kolla pass- och körkortsfoton. De blir skickliga på att titta på fotograferade ansikten och jämföra dem med verklighetens.
    Men det kanske inte är så svårt eftersom kameran sällan ljuger. Tyvärr!
    Och efter detta konstaterande känner jag mig oerhört deprimerad.
    Kram från regnigt norr! (T.o.m. vädret är deppigt.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blev jag med deppig när du säger att kameran inte ljuger.

      Radera
    2. Det var inte snällt av mig att påpeka detta. Förlåt! Så när man tänker efter så är det egentligen inte alls underligt att det regnar. :(

      Radera
    3. Fast tyvärr tror jag du har rätt om bilderna. Det är väl bara att acceptera.

      Radera
  11. jag har också precis förnyat mitt pass. och ser ut som en straffånge på bilden. du får inte le, sa kvinnan hos polisen, men jag försökte le lite iallafall. vadå, man kan väl inte var laglydig i såna situationer. iallafall slipper jag se ut som en seriemördare då, med ett litet, litet leende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att jag hade platsat i en kriminell liga med mitt passutseende.

      Radera
  12. Åh! Jag skaffade nytt pass för ett par år sedan och det har jag kvickt gömt på ett säkert ställe (fast, hmmm, var var nu det nånstans?)! Det var verkligen mycket bättre förr, när man fick ta med eget foto.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också det är synd att det blev ändrat. Även om det var vissa fotoregler att följa, så kunde man ändå välja ett foto som nästan var likt.

      Radera
  13. Det där med foto är inte alls roligt. Men märkligt nog överlever man de där hemska korten femårsperod efter femårsperiod. Är det fem år? :) i hopp om att det blir bättre nästa gång vilket det inte blir. Dubbelhakan blir bara större. :) Men resa är roligt. Glad midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När dubbelhakorna blir för stora och många får man svepa en sjal om halsen.

      Radera
  14. Kul att du skriver ett inlägg om pass eftersom vi ska in till Norrköping och beställa var sitt i morgon. Det blir att gå upp tidigt om man ska hinna tvätta håret eftersom vi ska vara där redan före 11 och det är 3,5 mil till Norrköping. Man måste ju vara i god tid också. Jag tycker inte att jag har krympt så jag vidhåller väl min gamla imposanta längd på 162 cm. Skönt att man inte behöver uppge vikten också! Korten blir alltid hemska, det är inte bara du som tycker.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vikten blir nog tack och lov aldrig aktuell att ha med. Hur gör man då ifall man går upp eller ner en faslig massa kilon? Skaffar nytt pass?

      Radera
  15. Åh, din beskrivning av passfotonas mysterium gav mig kvällens goda skratt!
    Kram :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att höra. Passfotona är verkligen skrattretande.

      Radera
  16. här får vi passet efter ett par dagar - och om det bara är 3 månader kvar av passtiden, börjar tullen knorra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är väntetiderna betydligt avkortade.

      Radera
  17. Även jag har nyligen tagit ut nytt pass. Och precis ... vem tusan är det på bilden????
    Jag känner en förlust också, för enligt polisen som hjälpte mig vid måttbandet har jag förlorat en hel cm ... på bara 3 år? Men jag tänker inte acceptera det förrän jag har mätt mig på riktigt, för de där löst hängande måttbanden provisoriskt uppsatta på väggarna tänker jag definitivt inte lita på .... Jag vill behålla mina 180 cm ett tag till. Att säga att jag är 179 cm är som att prata om en annan person ... :(

    Märkligt egentligen. När jag var knappa 20 år hade jag blivit själaglad för den nyheten. Längtade på den tiden ivrigt efter att få ha lite klackar på fötterna, utan att se ner på det manliga könet ;)
    Nu fick jag nästan lust att gråta. Det var en äkta förlustkänsla?

    Önskar dig en Glad Midsommar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får nog acceptera att längden går neråt med åldern. Synd att inte vikten följer samma schema.

      Radera