Serenad

I natt eller i morse vaknade jag kvart över 3 av "skönsång". Koltrasten envisas med att varje morgon sitta på grannens tak och sjunga (föra oväsen). Jag måste erkänna att han sjunger vackert, men vid den tiden på dygnet får ordet skönsång en lite annan betydelse. Han har i alla år suttit på samma plats och sjungit, nämligen på andra taknocksplattan från ytterkanten. Jag försökte ta reda på hur gammal en koltrast kunde bli och uppgifterna varierade mellan 16-21 år. Det betyder alltså att det kan inte vara samma koltrast som suttit på granntaket och drillat under alla de 43 år vi bott i vårt hus. Det verkar mer som det finns en RESERVERAD-skylt på taknocken. Ungefär som när man kör runt på en parkeringsplats för att leta upp nånstans att ställa bilen. Det lättaste att hitta är alla reserverade platser. Tyvärr är inte människor lika laglydiga som fåglarna, för jag har aldrig sett någon annan fågelart sitta på just den platsen.

Jag borde kanske vara glad att jag blir väckt av en serenad. Tänk så många vackra kvinnor som har blivit det. Jag tänker först och främst på Julia i Verona. I många äldre filmer minns jag att det ofta stod en mandolinspelande karl nedanför en balkong och sjöng för sin dam. Det är kanske det som är förklaringen till att jag aldrig blivit väckt av en mänsklig sångare. Man måste bo så att man har balkong och helst inte för högt upp utan att karlen kan klättra upp längs väggen som Spindelmannen. När jag bodde i hyreshus så bodde jag på fjärde våningen utan balkong och efter det har jag alltid hållit mig i marknivå.

För att kunna sova i sovrummet nu när det är så varmt går det inte att ha fönstret stängt. Jag kanske borde bädda i bäddsoffan nere i källaren i stället och sova där i natt. Då kan koltrasten drilla bäst han vill utan att jag vaknar.