Nu är det klippt

Vi har två stora thujabuskar som står intill väggen i inkörseln. De når en bra bit över stuprännorna. Jag har försökt att tukta dem varje år, men nu insåg jag att det var hopplöst. Endast ett tre centimeter tjockt skal av thujan är grönt. Resten är bara bruna torra grenar. Visserligen syns det bara när man går nära och kikar in i busken, men vetskapen om det kan irritera mig. De är också så breda att de sträcker sig en bra bit ut i inkörseln. Inget lyckat alls när man ska köra med bilen där. Det har hänt flera gånger när jag försökt backa ut att backspegeln har hamnat inne i thujan.

Igår var det strålande sol redan från tidig morgon, så jag bestämde mig snabbt för att hugga in på jättebuskarna. Jag beväpnade mig med sekatör och en längre och kraftigare grenklippare och satte igång. Först gjorde jag ett jack ungefär på mitten och sen utgick jag från det. Grenarna var sega som bara den och efter en timmes klippande kändes det i händerna.

Då tog jag en välbehövlig paus och satte mig och fundera över vad vi skulle plantera där i stället. Givetvis dröjer det ett tag innan det blir aktuellt, men det är alltid bra att vara förberedd. Det lutar nog åt att vi sätter någon cypress där. Jag vill att det ska vara vintergrönt, annars blir det så kalt in emot teglet. Det är endast plats till två buskar, och vi ska satsa på att köpa lite högre exemplar redan från början. I annat fall kommer det nog att se en smula underligt ut tillsammans med alla andra höga växter.

Jag hann med att klippa ner 1 1/2 thuja och det får jag vara nöjd med. Idag åker resten ner i trädgårdstunnan och sen återstår stammarna. Jag ska försöka att såga ner dem så långt jag kan och sen får Göran ta över. Det värsta blir att få upp själva roten, men den tiden den sorgen. Tänk ifall man hade kunnat göra som tandläkarna. Om roten är frisk sätter de helt enkelt bara dit en ny krona. Jag önskar att jag kunde köpa en lagom stor cypress och bara skruva ner i den gamla thujaroten. Det hade varit betydligt enklare än det rotarbete vi nu har framför oss.