Lång otursdag

I år var Långfredagen inte lång utan den var en otursdag......i varje fall för mig. När jag åt ett äpple på eftermiddagen tyckte jag det kändes så underligt när jag tuggade. Det visade sig att hela kronan på en av kindtänderna ramlat av. Jag ringde tandläkaren direkt efter helgen, men det gick inte att få någon tid förrän 1 1/2 vecka senare. Nu hade jag klart inte ont, så vi bestämde den tiden och hoppades på något återbud från en annan patient. Efter 10 minuter ringde sköterskan upp. Då hade någon ringt och sjukanmält sig och jag kan komma dit i eftermiddag. Jag avskyr att gå till tandläkare men i sådana här situationer finns inte många andra alternativ.

Det lutar väl åt att jag måste få ditsatt en ny krona till ett antal tusenlappar. Så retligt! Jag förstår inte varför inte tandvården räknas in bland den övriga sjukvården. Tänder hör till kroppen precis som blindtarm och njurar och alla andra organ. Inte ska väl kroppen delas in i olika sektioner som är värda olika mycket?

Det ska inte vara en ekonomisk fråga om man har råd att skaffa den här hjälpen eller inte. Det är ett självklart krav att alla ska ha samma möjlighet till hjälp. Allt som finns när man föds är nödvändigt för att vi ska kunna leva och fungera, och då borde allt också prioriteras lika mycket. Om det blev förbjudet att dela ut bonusar och avgångsvederlag till alla som inte sköter sina åtaganden, och dessa pengar i stället konfiskerades och samlades ihop, så skulle det bli en rejäl pott att ösa ur för att finansiera detta.