Ljuse nalle
När Katarina var väldigt liten fick hon ett kramdjur som var en liten kanin. Den hade ljusbeige päls och var så mjuk. Den blev genast hennes favorit. Något riktigt namn brydde hon sig inte om att hitta på till kaninen, utan hon kallade den för "Ljuse nallen". Hur hon kunde få den här långörade kaninen till att bli en nalle var det ingen av oss som förstod. Den följde med i många år, men till sist lades den undan i en låda bland andra gamla leksaker som sparades. Nu är den här lådan öppnad och Zoé har övertagit kramdjuren. "Ljuse nalle" är däremot ingen favorit hos Zoé.
Den hon alltid måste ha med sig är en tygdocka som hon döpt till Rosie.
När jag var barn hade jag en liten katt som min mor sytt av päls. Mor berättade att den var så mjuk och jag tog tag om lite av pälsen med pekfinger och långfinger och snodde pälshåren runt. Varför jag gjorde så är helt obegripligt. Resultatet blev så klart att pälsen drogs av. Jag fortsatte så tills katten var helt skallig. Då var den inte lika kramgo längre och ersattes av en tygdocka med pälskant runt ansiktet i stället för hår. Förhoppningsvis skalperade jag henne inte.
Jag tror att de flesta barn har något kramdjur eller någon sak som de gärna vill ha med sig överallt. Det ger en viss trygghet. Tänk om man som vuxen hade en sak att alltid ta fram när allt kändes hopplöst....något som gjorde att man åter såg ljust på tillvaron.
Jag tror att de flesta barn har något kramdjur eller någon sak som de gärna vill ha med sig överallt. Det ger en viss trygghet. Tänk om man som vuxen hade en sak att alltid ta fram när allt kändes hopplöst....något som gjorde att man åter såg ljust på tillvaron.
Tänk vad barn är olika med sina gosesaker/nallar. Therese hade ingen goseflicka, bara hon fick ha sina nappar, Sofie hade både nappar och nalle.
SvaraRaderaSå fin du var som flicka. Säkert lika fin idag, men jag har aldrig sett dig nu i ditt vuxna liv.
Ha en bra dag! Kram
Tack! Tyvärr har jag inte kvar dockan, men klänningen finns fortfarande.
RaderaDet är spännande att se vad du har dina luckor!
SvaraRaderaLjuse nallen passar så bra in på ditt tema.
Jag hade en scotch terrier, fylld av sågspån som måste sys med jämna mellanrum. Uffe hade en Molla Maja-docka, som fortfarande finns.
Du var jättefin på bilden!
Kram
Tack! Jag minns också att många leksaker förr var fyllda med sågspån.
Radera"Ljuse nallen" ett namn så gott som något, även fast det var en kanin! Jag hade en kanin som hette Kålle. Ekorre, alltså. Barn har sina egna referensramar...
SvaraRaderaTycker mig se lite drag av Rasmus i barnbilden på dig, fast tvärtom, då. :)
Barn har verkligen ett annorlunda sätt att tänka, men ibland undrar jag om det inte är smartare. De ser saker och ting så annorlunda och konstrar inte till saker och ting utan för dem är det helt självklart....ungefär som Nalle Puh.
RaderaTänk vilka viktiga funktioner mjukisdjuren har. Det sägs enligt ett italienskt talesätt att vi föds med hundra språk, men beröras nittionio av dem. Det ligger mycket i det. Det är därför jag gillar ex. Nalle Puh. Nallekram Bosse
RaderaDet stämmer säkert. Kanske därför som barn har så lätt för att lära sig ett nytt språk.
RaderaEn smula berörd nostalgi infinner sig när jag läser om ljusa nallen! Bilden av dig som barn är ju så fin!
SvaraRaderaMinns inget eget mjukisdjur, men mina barnbarns har jag flera av - de skall sparas här i fall de själva får barn har vi bestämt. Om det går så ska jag leva då har vi också pratat om.
Dina ljusluckor gläder mig mycket!
Tack! Jag minns tyvärr inte mitt eget mjukisdjur, men mor berättade historien bakom. Jag minns inte dockan heller, men den har jag i varje fall på bild.
RaderaUnderbart med "återvinning" ♥
SvaraRaderaDet är det bästa.
RaderaJag har en "likadan" bild på mig med en nalle. Tänk att man kunde få barn att sitta så fint och skratta upp sig dessutom. Just det att sno päls eller hår, verkar många barn göra. / Britt
SvaraRaderaDet måste ha varit skickliga fotografer. Idag hade jag inte suttit så fint och tittat in i kameran för jag avskyr att bli fotograferad.
RaderaFina bilder... Ljuse Nalle verkar fortfarande vara i prima form :)
SvaraRaderaJag hade en teddybjörn, som hette Teddy... ååh vad jag älskade den nallen:)
Ljuse Nalle är pigg för sin ålder...drygt 40 år.
RaderaLika härligt som vanligt att läsa ikapp här hos dej!
SvaraRaderaOch visst är det mysigt med ett kärt mjukisdjur! Min äldsta dotters nalle har tappat huvudet åtskilliga gånger, men nu sitter han nylagad och härligt sliten och väntar på Hannas dotter. :)
Ja, de flesta kramdjur är nog lappade och lagade ett antal gånger.
RaderaJag hade flera nallar och andra mjuka djur som liten och var väldigt försiktig med hur jag hanterade dem.
SvaraRaderaHar faktiskt fortfarande en hel del mjuka djur som kommit till mig på olika sätt. :)
Ljuse Nalle verkar älskad och väl bevarad.
Jag har en del leksaker kvar från när jag var barn, men tyvärr inga mjukisdjur.
RaderaJag glömmer ju aldrig min Margareta! En älskad nalle som jag utsatte för både det ena och det andra.
SvaraRaderaTrevlig kväll!
Kram Ingrid
Jag tycker mig minnas att jag har läst om din Margareta hos dig tidigare.
RaderaTack för din söta berättelse, vilken goding jag ser på bild. Kunde direkt säga att det måste varit du, ja vi hade den tidens klänningsmode på oss, känner väl igen . . . .
SvaraRaderaJodå visst har vi alla haft våra gosedjur eller dockor m.m. En nalle hade jag och den blev oxå sliten med åren.
Må väl/ Eva
Mor sydde ofta den modellen till mig, för jag har många foton där jag har liknande klänningar.
RaderaHejsan Gunnel !
SvaraRaderaAllt bra, som vanligt, förhoppningsvis.
Vi har ju alla lite småkrämpor.
Utan dom hade vi inget att prata om, förutom vädret. Hos
mig regn i dag 3+ ,inget kul, vill ha snö till Jul.
Nu har jag fått vänstra ögat opererat, men ser dessvärre inte så bra än.
Fann en " barn-näve stor nalle" med skinnväst i sanden fastfrusen i helgen. Den tog jag hem så den slapp frysa.
Hittar ofta saker som barn tappat.
Må så gott!
Kram Mi
Synd om de barn som tappar sina kramdjur. Det är inte lätt att ersätta med något annat.
RaderaMin gamla rosa nalle sitter på bokhyllan i Krusidullans rum. Nosen är fastsydd många gånger. Ingen med skalperarbegär har varit i närheten av honom ;)
SvaraRaderaSå kul att din nalle fortfarande finns kvar. Kanske tur att jag inte bor så nära dig, men jag har inte samma intressen nu som när jag var barn.
RaderaJag hade en kanin, som blev så trasig att mamma slängde den slut och vad ledsen jag blev. Jag var arg och ledsen på mamma jättelänge för det.
RaderaBesvärligt med de där kramdjuren, för de blir ganska slitna med tiden.
Radera