lördag 12 december 2015

Lucka 12

Lysning


Lysning har kanske inte så mycket med ljus och göra mer än att ordet påminner lite om ljus. Fast det är klart att efter lysningen så är det ett äktenskap inplanerat, och jag antar att paret då förväntar sig en ljus och lycklig framtid tillsammans.

Från början av 1200-talet och ända fram t.o.m. 1969 var det inskrivet i lagen att det skulle ske lysning inför äktenskap tre söndagar i följd före bröllopet. Prästen läste då efter högmässan upp namnen på de som skulle gifta sig, och var de från olika församlingar så lästes det upp på båda ställena. Det var för att ifall någon kände till något hinder för äktenskapet så skulle de ha tid att anmäla det. Hinder kunde vara nära släktskap, om den ena av paret var gift, eller hade någon sjukdom eller rymt från fängelse t.ex. Ett mycket konstigt hinder som gällde ända fram på 1700-talet var att om båda parter var fadder till samma barn så fick de inte gifta sig. Hur det kunde vara ett hinder förstår inte jag. 

Idag kan man begära att få lysning i kyrkan om man vill, men det blir då endast en söndag. Numera ansöker man i stället om hindersprövning hos det lokala skattekontoret. Vi gifte oss 1968, så för oss var det lysning tre söndagar i rad som gällde. Jag minns inte om vi var i kyrkan och lyssnade när prästen läste upp våra namn. 

Lysningsmottagning hade vi andra lysningssöndagen hemma hos mina föräldrar. Då kom släkt och vänner med presenter och mor hade ordnat nåt i stil med en buffé. Idag ges presenterna ofta efter vigseln i stället. En lysningsmottagning var en lite enklare tillställning utan bordsplacering och utan en massa tal.

Bröllopsdagarna har olika namn och ett giftigt namn som betecknar att man varit gift i 47 år är Kvicksilverbröllop. Det firade vi i somras. Då blir nästa firande betydligt nyttigare, nämligen Zinkbröllopet i juli nästa år. Zink är ett mycket viktigt ämne för kroppen, och under Zinkbröllopsåret kan man väl knappast få zinkbrist?

45 kommentarer:

  1. "Kvicksilver- och zinkbröllop", det låter ju väldigt romantiskt...

    SvaraRadera
  2. Det är alltid lika spännande att gå in här och läsa dagens lucka! Kvicksilverbröllop var väl passande, inte för det giftiga men för det snabba, som dina kvicka inlägg, t ex!

    SvaraRadera
  3. Vi behövde inte ta ut lysning... vi firar "bara" cementbröllop nästa år :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går nog lika bra att gifta sig utan lysning. Nu blir det bara en fest eller mottagning i stället för två som det var förr.

      Radera
  4. (vi gifte oss i rådhuset, i hemlighet, pratade om det på måndag och gifte oss på lördag ♥

    SvaraRadera
  5. Svar
    1. Snabbast var jag med sonen som föddes dagen efter jag körde upp och fick mitt körkort!

      Radera
    2. Två högvinster på två dagar.

      Radera
  6. (och den dottern gifte sig också i mammaklänning, tre generation i samma stil :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag var ung var det väldigt noga att man gifte sig innan barnet var fött. Så är det knappast idag.

      Radera
    2. Men vi gifte oss INNAN barnet föddes! Häftigt att varit gift 47 år, inte många idag.

      Radera
  7. Vad märkligt att man inte fick gifta sig om man var fadder till samma barn?
    Haha! Nej, allt var inte bättre förr :D
    Ha en fin lördag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår inte heller hur det kunde påverka ett äktenskap.

      Radera
  8. Vi hade lysningskaffe för 51 år sen i oktober.....................SVAR:Vi surrade länge om hästar. dom skulle iväg och ev köpa en ponny till! Kram!

    SvaraRadera
  9. Tiderna förändras. Tror inte många har lysning nu. Men jag gillar gamla traditioner.

    Ha en jättefin dag.

    Kramkram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också det är kul att hålla kvar en del gamla traditioner.

      Radera
  10. Visst minns man lysningstraditionen, fast vi gifte oss -73 och då var det tydligen borta. Vad man lär sig. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite kul att man fortfarande har kvar traditionen även om det bara gäller en söndag.

      Radera
  11. Under en period var det inte modernt att gifta sig, då var det sambo som gällde men jag gifte mig 1974 och då var det fortfarande givet med lysning. Presenter på andra lysningsdagen, så var det i alla fall i Vellinge. Nu för tiden är bröllop en självklar sak igen och hm, lite för storslaget tycker jag. I mitt bakhuvud ligger ett frö om ett inlägg gällande det, och gror.
    Tack ska du ha för mycket intressant läsning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man ser på TV-programen från USA om de som letar efter brudklänning är det så man tappar hakan. Priset på klänningarna är som en på en mindre villa ibland. Man blir säkerligen inte lyckligare för att man gifter sig i en svindyr klänning.

      Radera
  12. Intressant fakta! Måste vara spännande att ha varit gift så länge. Det kommer jag inte att uppleva eftersom jag har separerat mitt i livet. Men jag njuter av varje dag med min nuvarande gubbe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en väldans massa år, men det känns som tiden bara rusat iväg, när man tänker bakåt. Vi har hunnit uppleva en hel del tillsammans.

      Radera
  13. Vi hade också lysningsmottagning, men mamma hade bara en liten lägenhet, så vi hade den på Stenstugu. Det var många släktingar och vänner som kom och vi fick många fina presenter. En av de mer säregna fick jag av en gammal vän. Vi fick EN handduk, där hon broderat namnet Ingrid i korsstygn. Jag har den fortfarande kvar.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  14. Jag har också varit med om detta med lysning, då jag gifte mig första gången med den man som jag var ihop med i nästan 35 år, han avled 2004.
    Min mysing och jag har bara firat 5 årsbröloppsdagar, ännu.
    Tack för alla fakta, det var intressant.
    Trevlig helg och varm kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många gamla seder blir mer och mer populära, så snart har vi kanske tre lysningssöndagar igen, med lysningskaffe på andra söndagen.

      Radera
  15. Så konstigt det där med att faddrar till samma barn inte fick gifta sig. Det fanns många underliga lagar och förordningar förr.
    En dumt skämt (alltid sagt av män!) från den lysande tiden kunde låta så här:
    "Först lyser det tre gånger och sedan blir det evigt mörker."
    Man får verkligen hoppas att det inte blev så.
    Önskar dig ett skönt tredje advent- och Luciafirande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fanns helt klart många oförklarliga lagar och seder förr. Det där "skämtet" har jag med hört. Om man tänker på hur äktenskapen var förr med dåtidens syn på kvinnor, så var det knappast männen som råkade ut för mörkret, för de blev uppassade som paschor....inte alla så klart. Det var ju vanligare med hemmafruar då och det var inte bara hemmet som sköttes om utan även man och barn. Barn kan jag förstå, men karlarna borde ha lärt sig vid vuxen ålder att ta hand om sig själv. Tack och lov så är dagens unga killar inte så tafatta som många killar var förr.

      Radera
    2. Så rätt du har! Förr var det "vård av frisk man i hemmet" som gällde för många kvinnor. Plus alla andra sysslor som låg på deras axlar. Men jag tror att en del mödrar tyvärr också klemade bort sina söner; inga krav på att ens bädda sin egen säng och inte heller att kunna tvätta och stryka en skjorta, dammsuga eller laga ett mål mat. Det sågs som omanligt att befatta sig med hushållsarbete och/eller barnuppfostran. Det var kvinnojobb. Men många olydiga och busiga barn fick säkert ändå höra varningen: "Vänta du bara tills pappa kommer hem!"
      Som sagt, tack och lov att nutidens män (i alla fall de flesta) har en annan syn på kvinnan, äktenskapet och arbetsfördelningen i hemmet. Mycket tack vare att kvinnor började yrkesarbeta mer och mer.
      Intressant ämne! :)

      Radera
    3. Som du skriver så är det klart mödrarna som skämde bort sina söner många gånger. Idag när båda föräldrar förvärvsarbetar gäller det att hjälpas åt, och det gäller att fostra pojkar och flickor till att kunna utföra allehanda sysslor i ett hem och framför allt kunna klara sig själv.

      Radera
    4. Alla dina luckor är som ljus och upplysning. Jag har en gammal lista som jag satt färg på allteftersom vi uppnått ett nytt firande. Sist var det silverbröllop. Jag hade ingen aning om att det fanns ett för varje år därefter. Däremot minns jag att det var lysning hemma hos oss på slutet av sextiotalet.
      Lördagskram Bosse

      Radera
    5. Sen gammalt kommer jag ihåg, silver, guld och diamantbröllop, men alla nya namn på bröllopsdagarna får jag alltid leta efter på nätet. Vilken kul idé att färglägga en lista. Det ska jag faktiskt prova på. Den måste bli färggrann.

      Radera
  16. Tack åter igen för ett intressanta inlägg, Gunnel!
    Jag har läst "fast" mig och öppnat dina luckor som jag har missat
    de senaste dagarna.

    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så roligt och höra att du gillar min kalender.

      Radera
  17. Lysningssöndagen var den riktigt stora presentdagen. Till bröllopet fick man inte några presenter efter vad jag kommer ihåg. Vi har varit gifta i 40 år nästa år men jag kommer inte ihåg vad den bröllopsdagen kallas.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi fick inte heller presenter på bröllopsdagen. 40 år räknas som rubinbröllop....dyrbart.

      Radera
  18. Sån här fin bröllopstavla med olika material köpte vi till två av barnen när de gifte sig: http://www.jagblommar.se/shop/brollopstavla/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för adressen! Jag hittade mycket fint där inne, och bröllopstavlan gillar jag jättemycket.

      Radera
  19. Lysande lysning! Tänk att faddrar till samma barn inte fick gifta sig på den tiden.
    Grattis till alla år i äktenskap - en passion i sig tänker jag om dig :-) och mannen i ditt liv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns många konstiga regler förr...och det finns klart många konstiga regler nu med.

      Radera