Nej, se det snöar

När jag tittade ut genom fönstret i går morse såg det ut som på bilden ovan. Det är rena sagolandskapet eller mardrömslandskapet vilket man nu väljer att kalla det för. Skönhetsmässigt tycker jag det är ett sagolandskap. Precis så ska en "riktig" vinter se ut. Det är nästan som på ett julkort. Nu går det inte bara att stå och beundra det hela, utan man måste ta sig hemifrån också någon gång. Det är då jag tycker att det är ett mardrömslandskap. Jag avskyr att köra bil när det är snö och halt, och det är det säkert många med mig som gör. I morse var det knähögt med snö ända ut till postlådan, men jag pulsade ändå modigt fram.....till en tom låda. Tidningsbudet hade inte kunnat köra hit, för gatorna uppe på vårt bostadsområde var inte skrapade, och det var knähögt med snö ute på gatan med. Dessutom bor jag som jag tidigare sagt högst uppe på Söderåsen, så det är rejäl lutning upp. Verkligen inte det lättaste att ta sig uppför den backen när det är högt med snö eller halka. Ner är inga problem. Vi skulle kanske haft nån slags linbana upp för att underlätta.

Anledningen till att jag avskyr vintern är inte direkt snön och kylan utan regnandet. Här i Skåne är det mest regn...snön är bara på kortvarigt besök. Kallt kan det däremot bli och när det då ligger lite snö kvar som det sen regnar och fryser på, så blir hela Skåne som en stor hockeyarena. En del bilister tror faktiskt att det är så också. De far fram i hundranittio och tacklas som galningar. Det syns sällan till någon domare (trafikpolis) som kan visa ut de ojusta förarna.

Det blir till att bita i det sura äpplet och acceptera väderläget. Björnarna är smarta som går i ide över vintern, och det är nästan så jag känner för att göra dem sällskap.