Nej, se det regnar

Nu börjar jag känna igen Skånevintern. Efter lördagens ymniga snöfall kom en solig dag då barnen kunde åka pulka och ha jättekul. På måndagen var det åter plusgrader och sen kom regnet som ett brev på posten. Det har bara fortsatt att regna och nu är det i stort sett ingen snö kvar. Så här är det varje år. Är det konstigt att man vill hoppa över vintern? Här i Skåne lever den aldrig upp till sitt namn. Vinter tycker jag står för snö och klart väder. Det närmaste vi i södra delen av landet kommer det är när vi tittar på de julkort vi får. Jag kan inte komma på något förmildrande att säga om vädret. Det fodras att man har en stor portion humor om man ska klara sig genom de närmaste månaderna. I annat fall deppar man ihop totalt.

Det är en enorm tur att det snart är första advent. Då blir det i varje fall ljust inomhus. Idag har jag plockat fram alla mina adventsljusstakar och satt ut i olika rum. Jag tände dem så fort de kom på plats och det känns redan lite lättare, tycker jag. Julen är den högtid jag gillar bäst och det spelar ingen roll hur vädret är då. Inomhus kan jag ordna det så ljust och varmt jag vill ha det. Ifall det är för trist utomhus är det bara att dra ner persiennerna, så man slipper se eländet.

I många år har jag önskat mig ett paraply, antingen i julkapp eller när jag fyllt år, men ingen har hittills kommit med en sådan present. Nu har jag bestämt mig för att själv inhandla ett. Det är inget paraply vilket som helst, utan det är ett alldeles speciellt.

Det ska naturligtvis vara orange....och ha en svart text där det står: MERDE IL PLEUT........JÄKLAR DET REGNAR. Med ett sånt paraply klarar jag säkerligen t.o.m. av en skånsk vinter utan att bli deprimerad.