Småskolan

Syrenlila är en färg som jag gillar. Den får mig att tänka på min skoltid. Min första lärare hette Margareta Karlgren och var världens snällaste "fröken". Vi hade henne i ettan och tvåan. Det kallades för småskolan och hennes titel var småskolelärarinna.

På skolan jag gick fanns det fem klasser. Två ettor, två tvåor och en "hjälpklass" som det hette på den tiden. Där gick de barn som hade svårigheter att hinna med på den vanliga undervisningen. Här erbjöds de extra hjälp och det var en mycket liten klass. För oss barn var det inget märkvärdigt. Vi träffades alla på rasterna och lekte och hade kul.

På kvällen före examensdagen kom alla barn till skolan med blommor som de plockat i trädgårdar eller på ängar. Vi pyntade hela skolsalen och satte var sin liten bukett på vår bänk. Jag minns att det var väldigt gott om syrener den här dagen och det doftade så gott.

Avslutningen hölls i respektive skolsal och alla föräldrar var inbjudna. Det var oftast ett litet förhör med väldigt enkla frågor, så alla barn skulle få lysa och sen var det lite underhållning av oss elever. En del sjöng, en del läste nån dikt och några spelade ibland upp en liten pjäs. På den tiden fick vi betyg redan från första årskursen. Med tanke på alla diskussioner som hålls om betygens vara eller inte vara idag, så är det kul att sitta och titta i min gamla betygsbok. Vi fick ju även betyg i uppförande och ordning och jag vill bara meddela att där har jag haft stort A hela min skoltid. Hur det betyget skulle ha blivit nu på gamla dar är en annan femma.