Tiden går sakta idag

När jag var barn vaknade jag alltid jättetidigt på min födelsedag. Det var den enda dagen på hela året som det var någon mening med att vara morgontidig, tyckte jag. Idag vaknade jag vid halv sextiden och jag försökte somna om, men det var helt omöjligt. Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli halv tre någon gång. Göran och jag har fått besked på att vi ska vara klara att åka iväg det klockslaget i eftermiddag. Då kommer Rasmus taxi och hämtar oss. Vart vi ska åka eller vad som ska ske i eftermiddag har jag inte den blekaste aning om. Jag gillar överraskningar. Det är nog första gången som jag inte vet var jag ska fira min födelsedag. I regel brukar jag ha kalaset här hemma och då själv stå för vad som ska hända. Det kommer givetvis att bli stort kalas sen när alla barn och barnbarn är samlade. I morgon förmiddag åker vi till Kastrup och möter Daniel och hans föräldrar, och på lördag kväll räknar Zoé och hennes föräldrar med att kunna parkera sin bil på vår uppfart. Men just nu sitter jag bara och väntar..... och väntar.....och väntar.....