4. Fladdermöss
Dessa djur är bland det läskigaste jag vet. Det är något skrämmande över dem....kanske för att man förknippar dem med den blodsugande Dracula. Ibland när jag sitter i TV-rummet kan jag se hur de flyger runt på altanen och dunsar emot rutan. Då är jag enormt tacksam att jag inte valt att ha altandörren lite på glänt, som jag ibland har. Jag vet att många gillar de här djuren och t.o.m. sätter upp fladdermusholkar i sin trädgård. Egentligen vet jag inte vad det är som gör att jag är livrädd för dem, för jag har aldrig varit speciellt nära en sån här skrämmande varelse. Kanske kan det vara någon film jag sett.
Enda gången jag kan tänka mig att släppa in en fladdermus i huset, är när det är Halloween, och då måste de vara av antingen tyg eller papper.
En av många forskningar med fladdermöss handlar om hur de uppfattar ljud. Det visade sig att Mustaschfladdermöss (som om inte vanlig fladdermus skulle vara tillräckligt läskig) hade speciella hjärnceller som sorterade ut vissa ljud. Om man tänker på hur människan fungerar så skulle det då vara att man hör sitt barns skrik och ambulanssirener även om det är mycket andra ljud runt ikring. Detta är inget nytt, men det går kanske att utveckla vidare, inte vet jag.
Ibland hade det vart bra att ha en fladdermushjärna. Jag tänker på när man hamnar i ett sällskap där det finns en eller flera personer som älskar att höra sin egen röst och bara mal på om sitt liv och leverne utan att intressera sig det minsta för de övriga personerna. Jag har faktiskt lite svårt för sådana egenkära människor. Tänk så bra om jag då kunde ha kopplat från min vanliga hjärna, kopplat in fladdermushjärnan och bara suttit och tänkt på trevliga saker utan att bli störd.
Så ljuvliga fladdermössen i tyg är! Jättefina
SvaraRaderaVi hade en fladdermuskoloni i vårt hus innan vi renoverade men redan innan hade troligtvis deras vinterboende förstörts, för de minskade rejält i antal. Från ca 70 par till kanske 5 par . De hade varit här sommartid i många år innan jag kom i hus och på vinden blev det högar, jag menar verkligen högar, med avföring, som jag bar ut i hinkar och grävde ner
De kom hit och födde sina ungar bakom en av skorstenspiporna och under försommarkvällarna kunde vi sitta och titta på deras flyguppvisningar och i juli när de riktigt små, stora som frimärken ungefär, började flyga var det extra roligt. Jag är förstås som kärringen mot strömmen, jag tycker om fladdermöss och du skulle bara veta Gunnel, så mjuka och gulliga deras små magar är :)
Särskilt vampyraktiga är de nog inte, de fångar insekter, och väldigt mycket myggor. Gör nytta helt enkelt.
Jag tror jag har en fladdermushjärna, för jag är mera eller mindre expert på att koppla bort hjärnan och tänka på annat när jag hamnar i ett sällskap med någon som tar energi och stort utrymme och bara tänker på sig själv. Det är malande tråkigt. Jag tror man kan träna upp fladdermushjärnan hos sig själv, för vi har den nog alla, skulle jag tro.
Ha en fin dag! Här har vi fått ett efterlängtat regn och allting är grått och vått men så ska det också vara
Kram
Oj, jag sitter här och ryser när du pratar om deras små magar. Menar du verkligen att du hållit i en fladdermus och kliat den på magen.?Du måste var världens modigaste kvinna! Jag vet att de inte är farliga för människor, men de kan skrämma livet ur mig bara genom att vara just fladdermöss. Jag gissar att jag också har en fladdermushjärna ibland. Det är väldigt praktiskt.
RaderaJa fy, vad de är otäcka. Vi hade på vinden hemma hos oss då jag var barn.
SvaraRaderaFör några år sedan hade vi en här i pannrummet. Den hade nog kommit med in då Stefan körde in ved.
Kram
SV:Ja det är jättejobbigt nu. Värken är bedrövlig, så jag har fått öka upp både det långtidsverkande och snabbverkande morfinet. Inte undra på att jag är flummig, och sluddrar då jag pratar.
Men jag har ändå samma inställning att jag ta vara på ljusglimtarna och njuter då jag hittar dom.
Jag är rädd för möss och djur som flaxar...inte duvor förståss....när det då blir en kombination av båda så blir det klart dubbelt så skrämmande.
RaderaJag tycker om fladdermus. Då jag var liten tog min äldre kusin hem en som han hade hittat (så ska man ju inte göra, men han var inte heller så gammal). Den var som en liten björn med fin päls. Vi försökte mata den med flugor, men lyckades inte så väl. Så vi släppte ut den.
SvaraRaderaMin man har gjort flera fladdermusholkar till en av mina väninnor. Jag är inte tillräckligt intresserad själv att följa deras liv, men jag skulle annars inte ha något emot att ha dem nära.
Det är nog filmer som gjort att du inte gillar dem. Det finns ju sorter som biter på djurens ben och slickar i sig blod. Usch, men det är ju deras liv. / Britt
Naturen är grym, men så måste det klart vara. Jag vet inte varför jag är så rädd för vissa sorters djur. Det finns många som tycker de här djuren är hur gulliga som helst. Men att sitta och klappa en fladdermus finns inte med på min lista över saker som jag nån gång ska göra.
Raderajättesöta ♥
SvaraRaderaOj! Ännu en modig kvinna.
RaderaUsch för fladdermöss! Jag har också varit på tropikariet och "hälsat" på dem.....På dörren utanför stod det att man inte fick skrika.....Jag skrek nog väst av alla :D
SvaraRaderaVi fick in en när vi hade vårt hus. Både hunden och jag trodde vi skulle bli tokiga när den svischade förbi över våra huvuden.
Kram
Rena skräckfilmen! Tack och lov har jag aldrig haft besök av någon inomhus.
RaderaHej, du har säkert missat då jag visat världens minsta o sötaste fladdermusunge på bloggen i sommar. Den satt i björken och hade flugit ut ur ladan där dom tydligen bor. Jag är jätterädd för vuxna fladdermöss, tror det är deras läskiga yttre och det faktum att dom är blinda som gör att jag tror de ska dunsa rakt in i mig, trots att jag vet att de har radar som gör att de inte kolliderar...
SvaraRaderaMåste leta upp det inlägget. Så hemskt om man krockat med en fladdermus! Det är väl knappast troligt, men bara tanken är hemsk.
RaderaVisst kom Ebola från fladdermöss, eller spreds av dem i alla fall. Känns äckligt med deras skinn, utan päls, så tur att vi inte har sådana (hoppas jag iaf) här i norr...
SvaraRaderaJag skulle aldrig väga röra vid en fladdermus. Är inte det minst nyfiken på hur de känns.
RaderaVi har fladdermus på vinden på Stenstugu och jag har minsann sett dem. Jag bryr mig inte om att de är där, men Eva vågar nästan inte gå ut dit. Egentligen ska man ju hålla tyst om att de sitter där inklämda mot skorstensstocken, för det är fridlysta och man kan bli nekad att göra ombyggnader som kan störa dem.
SvaraRaderaHa det gott!
Kram, Ingrid
Jag vet att de är fridlysta, men jag tycker ändå det är tokigt att man inte själv får bestämma om man vill ha dem kvar i huset.
RaderaJag har nog en fladdermushjärna för jag kan koppla bort och bara sitta och tänka på trevliga saker när jag träffa egotrippade människor! ... Svar Jag klarar inte av att träffa mej själv i spegeln på morgonen,får vänta till jag har vaknat till ordentligt! Kram !
SvaraRaderaSkönt när man kan göra så.
RaderaFladdermöss har jag bara sett på bild och på TV vilket jag är oerhört tacksam över. De är läskiga. Och fridlysta eller inte så borde man verkligen få välja sina inneboende. Nej, tacka vet jag hundar, katter, hästar och andra trevliga djursorter. Obehagliga kryp och läbbiga djur av alla slag vill jag helst slippa. Jag sympatiserar helt med dig, Gunnel.
SvaraRaderaHa det gott!
Vi tycks ha samma åsikt. Jag gillar speciellt små hundar som man kan ha i knäet och sitta och gosa med.
RaderaVi hade en fladdermus i vårt uterum en kväll. När vi stängde dörren in till huset och öppnade en dörr ut, så hittade den lilla fladdrande saken ut alldeles själv!
SvaraRaderaJag behåller nog min egen hjärna, tack! :)
Jag sitter inte gärna i vårt uterum efter det är mörkt just p.g.a. risken att det ska komma in en objuden gäst.
RaderaSå söta fladdermöss det är på din andra bild.
SvaraRaderaDe sommarnätter vi sover under bar himmel brukar vi ligga och iaktta fladdermössens pilanden över himlen. Det är en trevlig syssla men närmre än så vill jag nog inte ha dem..
Tack! De är helt ofarliga dessutom. För mig är det fullt tillräckligt att se fladdermöss på bild.
RaderaSå söta fladdermöss du tillverkat, trots din rädsla! Själv älskar jag dessa varelser och de fanns i lillstugan i barndomshemmet och ibland uppe på stugvinden här också. Jag tror inte att det är de som dunsar in i altanen - de kör ju med sitt ultraljud som ekar tillbaka från hinder. Så även om det är fladdermöss man ofta ser så är det nog de stora nattfjärilarna som står för dunsarna. Fast det kanske inte är någon större tröst! ;)
SvaraRaderaPå Tropikariet är det Flygande Hundar, eller egyptiska grottflyghundar som de egentligen heter. De äter frukt! Vi hade en på mitt jobb också, som levde lös. Kapten Krok hette han och när han blev gammal och "senil" tog han sig för att kissa på besökare...!
Se där! Nu malde jag på om mitt utan att ta lärdom om vad du skrev - hoppas du kopplat på fladdermushjärnan innan du läste detta! :D
Haha! Det var verkligen intressant läsning. Du tycks gilla dem skarpt. Det är faktiskt en tröst att det är fjärilarna som dunsar i rutan och inte de andra skrämmande varelserna. Jag får ibland plocka upp fåglar som dött efter att ha flugit in i rutorna och min fasa är att hitta en fladdermus på altanen...död eller levande.
RaderaInte rädd???? Det är ju en flygande mus. Dubbelt hemskt.
SvaraRaderaHej Gunnel !
SvaraRaderaDe är riktigt söta medc sina sylvassa tänder stora näsöppningar o,ögom Lite läskiga är de när de anfaller en .de dyker ner mot en. När vi bodde i villan skulle jag ta in lakanen som hängde på vidan. Tyckte det var underligt att fåglarna var vakna så sent. Det var fladdermöss som anföll.e satte sig i håret, gissa om jag skrek. Dennis bara skrattade,.nästa morgon hade en drunknat i stora vattentunnan, den kunde vi inspektera noga.
De är bra för de fångar insekterna vi inte vill ha.
Kram och ha en fin Torsdag
Lite mulet idag, det blir en bra dag för ogräsbekämpning.
De är säkert nödvändiga i naturen, men det gör inte min rädsla mindre.
RaderaSå fina fladdermöss - det är väl du själv som sytt dem antar jag. Mitt äldsta yngsta barnbarn älskar fladdermöss och är helt besatt av dem. Hans favoritgosedjur är en stor fladdermus i något sorts svart plastmaterial som är väldigt lik en vanlig fast mycket större förstås. Vid sommarhuset på Öland är det stor fröjd när fladdermusen kommer fram och flyger i den ljusa natten. Då måste man ut och titta.
SvaraRaderaKram
Jag sydde dem till en Halloweenfest. Jag har väldigt svårt att förstå fascinationen för fladdermöss, men tycke och smak är alltid olika.
RaderaHihi ... "Fladdermushjärna" var ett bra uttryck :)
SvaraRaderaVilken tur att du inte bott där jag har bott på landet som barn. Vi hade så mycket fladdermöss på vinden att man var tvungen att banka på dörren och vänta tills det hade flaxat färdigt innan man kunde öppna dörren ... ;) ... Inget för dig förstår jag ... hehe
Jag är, och har varit, nästan extremt orädd för för sådana här saker. Har aldrig varit mörkrädd heller, som så många är. Inte ens som barn. Min mamma blev nästan nervös på mig för att jag inte var rädd, och jag kan förstå logiken i det också. Kanske saknar jag någon slags skyddsmekanism i hjärnan ... :P
Det du beskriver om mängden av fladdermöss är som rena skräckfilmen för mig.
RaderaTror att det är sundast att känna viss rädsla för saker, eller åtminstone ha respekt för det. Så länge det inte blir handikappande.
RaderaKramis och godnatt :)
Jag gillar faktiskt fladdermöss. Vi hade fullt av dem på landet. På dagarna sov de i långa rader uppe på vinden och på kvällarna kom de visslande i luften.
SvaraRaderaEn gång gillade jag inte fladdermöss och det var när jag bodde på 6e våningen och fick in en fladdermus i sovrummet. Det var jädrar i mig ett sjå att få ut den lille rackaren. Tjocka handskar på utifall att.
Det är min fasa att få in en fladdermus i huset. Kan inte tänka mig något hemskare.
RaderaFörstår dig! Är man rädd för något så är man. Och det blir en väldigt obehaglig känsla då man utsätts för just det. Vi har fladdermöss som bor hos oss. Jag är väldigt rädd om dem då de är fridlysta. Och glad att de känner att de har en fristad i våra uthus. I höstas hittade vi en som bestämt sig för att slussen in till vår jordkällare var en bra bostad. Då smög vi bara ut igen och lät den fortsätta sova. :-)
SvaraRaderaDet är jobbigt att var rädd för vad jag kallar läskiga djur. De är så små i regel och många människor förstår inte varför jag är rädd. Det bara är så...jag kan inte förklara varför.
Radera