Läskiga djur

3. Mördarsniglar

Mördarsniglarna och jag påminner lite om varandra. Vi dyker upp i trädgården fram emot kvällen och då ofta för att äta. Den största skillnaden är dock att jag tar egen mat med mig. Det är ljuvligt att sitta ute i trädgården och äta när det svalnat av. Mattiderna har flyttats fram ganska rejält. Ingen är hungrig när det är så varmt, så det finns ingen anledning att laga till något. Det räcker med lite kallt att dricka eller någon fruktkräm eller något liknande.

Jag försökte mig på att göra lite nytta bland rabatterna häromdagen. Det blev många pauser under plommonträdet där jag placerat en korg med husnycklar ( det är tyvärr väldigt mycket inbrott i samhället, så vi vågar aldrig gå ut i trädgården utan att låsa ytterdörren), kamera (ifall det skulle dyka upp något intressant medan jag håller på att jobba), mobil (så jag inte missar några viktiga samtal från Rasmus) och en stor bägare med lock och sugrör som jag hällt vatten och isbitar i. Den fylls på allt som oftast.

I rabatten runt fågelbadet har sniglarna ätit upp en buske helt, så den var bara att slänga. Det känns inte särskilt lockande att ge sig iväg till en plantskola för att köpa nytt. Då kan man lika gärna slänga pengarna direkt i trädgårdstunnan. In emellan de höga växterna ut mot gatan har det växt en astilbe i många år. Den har stått väldigt inklämd så den har knappt synts. Trots sin något undanskymda plats, så har den växt och blommat med stora vita vippor varje år. Växten är nu drygt 1,5 m. Igår grävde vi upp den och planterade den på den nu lediga platsen vid fågelbordet. Skulle sniglarna ge sig på den, så är det inte så allvarligt. Vi har ju ändå inte sett den här astilben de senaste 10-15 åren, så överlever den är det bara en bonus. 

Jag har läst en hel del om mördarsniglarna. De kan visst bli mellan 8-13 cm långa. Det är ju jättelikt!!!! Att de kan skifta i färg och t.o.m. vara orange gjorde dem inte mer populära hos mig. Jag har inte själv sett någon mördarsnigel, men Göran har hittat ett antal som han tagit kål på. Det är inte många om man jämför med vad en del andra plockat, men det kan klart bero på att vi inte är några bra snigeljägare. Jag har läst att de kan komma upp genom gräsmattan så att stå på gräset en kväll och kika efter sådana läskigheter är inget för mig. Tänk om de krupit upp på skorna! Då hade jag fått stå på en hög stege....men då är jag så högt upp att jag som redan ser lite dåligt knappast hade skymtat dem utan kikare och pannlampa. Fast den synen kanske hade skrämt iväg mördarsniglarna.