Samma som förra året

Den repliken härstammar från sketchen Grevinnan och betjänten, som visas varje nyårsafton i svensk TV sedan 1976. Vi skulle kunna säga samma sak, min dotter och jag, när det gäller musikalresorna till Köpenhamn. Vi har inte hållit på lika många år förståss. Dagen ser ungefär likadan ut varje gång vi åker. Vi får skjuts in till färjeterminalen i Helsingborg för vidare färd med båt och tåg till Köpenhamn. I lördags när vi åkte var Knutpunkten smockfull med båtresenärer. De flesta stannade dock kvar i Helsingör, så det var troligtvis något jippo på gång där.

Resan till Köpenhamn tog drygt en timme för tåget stannade vid samtliga stationer. Väl framme på Hovedbanegaarden så ställde vi kosan mot Ströget. Vi kommer alltid ner lagom till lunch, så det är bara till att hitta ett mysigt ställe att sätta sig och äta på. När vi var mätta spankulerade vi runt lite och tittade på väskor i en liten mysig affär. De har mycket kläder också där i väldigt roliga modeller, och man blir så inspirerad av att kika på allt.

För att inte behöva jäkta till teatern som ligger en bra bit från Ströget, så började vi så smått dra oss ner mot det hållet. På vägen dit slank vi inom en del butiker och jag hittade en jättesnygg skinnjacka i en orange nyans. Den passade perfekt. Det enda som inte passade var priset. Jag ska åka ner dit lite längre fram i sommar och då hoppas jag på att de rear den. Över huvud taget så visades mycket kläder i orange och aprikos och en hel del i gult också. Det är inte min älsklingsfärg, men det var inte kycklinggult så det var riktigt snyggt.

När vi sett oss mätta på kläderna gick vi vidare och hamnade i paradiset eller rättare sagt på Paradis...ett glasscafé mittemot teatern. De har världens godaste glass. Jag valde en bägare med Oreo, lakrits och choklad-karamell. För att skölja ner det hela beställde jag en cafe latte.

En halvtimme innan föreställningen började gick vi till teatern. Denna gången gavs Billy Elliot med musik av Elton John. Det handlar om gruvarbetarstrejken i England och om en pojke som av en slump är med på en balettlektion. Historien var både sorglig och rolig. Det var många barn med i föreställningen och de var otroligt talangfulla. Scenografin var som alltid mycket fantasifull och jag har nästan för mig att teatern har fått pris för den. Efter första akten smakade det bra med ett glas vin i pausen och när föreställningen var slut återstod bara för oss att promenera tillbaka till stationen för vidare färd med tåg, båt och bil hem igen. Om ett år är det dags att göra om samma sak, men då ska vi titta på Doktor Jekyll och Mr Hyde.