Att gå i cirklar

När du vandrar runt en dunge för att spåra någonting, se då till att det inte är dina egna fotspår du följer efter.

Både i böcker och filmer berättas om människor som går vilse och då börjar gå i cirklar. Det är inte helt uppdiktat, för en tysk forskare bad en del personer att gå så rakt som möjligt genom en skog utan någon kompass. När solen var uppe eller det var stjärnklart så gick det ganska hyfsat, men så fort det blev mulet så vek de av från den raka vägen och började irra runt. De korsade sina egna steg flera gånger utan att märka det. Ett likadant experiment gjordes i Sahara med samma resultat.

Ibland har det påståtts att man gick i cirklar för att benen var olika långa, och då svängde man av antingen åt höger eller vänster. Det visade sig att det stämde inte, för personerna vek av växelvis mot ena eller andra hållet utan något bestämt mönster.

Jag skulle aldrig våga var med om ett sånt experiment. Att utsätta sig för att försöka ta sig fram i helt okänd terräng när man saknar lokalsinne över huvud taget är inte särskilt lyckat. Det är lite frustrerande och tänka på att brevduvorna som bor i vår trädgård kan hitta hem från Norrland eller någonstans i Tyskland på egen hand...eller vinge, men om jag planerar att köra längre än 2 mil hemifrån måste jag ta hjälp av GPS.