Platt fall

Jag har helt glömt bort att berätta om vad som hände förra måndagen på Kastrup. Vi åkte som jag tidigare skrivit om dit för att hämta Katarina och Zoé. Vi var där i god tid och hittade en parkeringsplats nära terminalen. Planet var en aning försenat, men det kunde vi hela tiden läsa om på informationstavlorna. Äntligen kom då "flickorna" och vi gick mot parkeringen.

Katarina hade vagn med till Zoé för det är ganska långt att gå till och från gaten, så det kan vara bekvämt med rullande hjälp. Jag tittade naturligtvis på Zoé hela tiden när vi gick och pratade och hade inte så stor koll på något annat. Trottoaren har en sluttande kant ut mot gatan, antagligen för att det ska vara lätt att komma upp där med en vagn. Jag kom lite för långt ut och helt plötsligt så vek sig foten på mig och jag flög raklång ut i gatan. Det gick så snabbt så jag hann inte fatta riktigt vad som hände. Helt plötsligt bara låg jag där. Katarina och Göran såg lika förskrämda ut.

Det gjorde inte ont någonstans, och jag reste mig för egen maskin relativt snabbt. Det förvånar mig verkligen, för när jag ligger eller sitter här hemma så känns det lite stelt och besvärligt när jag ska upp. Väl uppe så började jag känna efter om något var brutet eller stukat, men alla armar och ben tycktes fungera tillfredsställande. Det tror jag att jag har min rejäla vaddering att tacka för. Vilken tur att jag struntat i några dieter i år!

Zoé skrattade när vi gick vidare. Hon kanske trodde att jag lekte clown och ramlade på beställning. Ja, vad gör man inte för att roa de små? Efter ett par dagar dök det emellertid upp lite blåmärken både här och där, men annars tycks jag ha klarat mig bra från den vurpan.

Inlägg 43 i Blogg 100