Hos dr Dolittle

Santos har ibland gnällt till och jag har inte kunnat förstå varför. Det har kommit lite när som någon dag och sen har det varit borta ett tag. Först trodde jag att det var nån insekt eller nåt, men jag undersökte hans päls utan att finna något konstigt. Han tuggade sitt torrfoder utan problem, så jag trodde inte det var tänderna som spökade. Ingen haltning när vi var ute och gick, utan han galopperade som en liten miniponny. Helt plötsligt började han skrika till när han gäspade och då ringde jag till veterinären. Vi fick tid till i tisdags förmiddag hos Din Veterinär i Ödåkra. Vi var där strax efter kl. 8 på morgonen, men det var redan många som satt i väntrummet. Det kändes lite som när man åkte till barnläkaren när barnen var små.

Vi fick ganska snabbt gå till ett undersökningsrum och vänta på veterinären. Det var en mycket lugn och trevlig man och Santos fann sig i att bli tryckt och klämd på. Santos var lite spänd över ryggen tyckte veterinären och det kunde vara lite förslitningsskador. Santos är ju över 14 år, så det är kanske inte så konstigt. Det troligaste var att smärtorna kom från ryggen. Jag fick tabletter mot artros till honom, som han ska ta i 10 dagar. På onsdag ska vi på återbesök så vi vet om tabletterna hjälpt. En röntgen kan bli aktuell på skelettet, men då måste han sövas, så först ska ett ultraljud göras på hans hjärta för att avgöra hur de ska gå tillväga. Santos har ju ett hjärtfel som han äter medicin för.

Om tabletterna hjälper så kan han utan vidare äta dem hur länge som helst, fick jag veta. Det viktigaste är att Santos inte har ont. Det var bara bra att han rörde på sig och inte bara låg stilla hela dagen. Det känner jag själv igen. På morgonen när jag ska stiga upp känner jag mig som en gipsdocka. Här svingas inte några ben över sängkanten mer. Det har dock blivit betydligt bättre sen Santos flyttade hit. Nu promenerar jag mer regelbundet och har inte lika mycket värk som tidigare. 

 Göran och jag har var sin dosett för våra mediciner och nu måste jag köpa en till Santos också. Vi är pensionärer alla tre och det måste vara rättvist. Vårt hus kan nu liknas vid ett pensionärshem, men ibland hyr den yngre generationen (Rasmus) in sig och då blir det liv i luckan. 

Inlägg 31 i Blogg 100