En god gärning

Det är att göra en god gärning om man gör det utan att tänka på att det är en god gärning.

De här tänkvärda orden från Nalle Puh passar perfekt in på mitt inlägg idag. Cecilia håller i en bloggutmaning som heter "Mer Glädje åt folket" och denna veckan var ämnet "En god gärning". Det händer väl ofta att man hjälper någon annan människa eller själv får hjälp utan att man funderar så noga över det. Det känns bara helt naturligt, och man mår själv väldigt bra efteråt. Inte så att man tycker man är något alldeles extraordinärt utan mer att man känner sig nöjd med sig själv. För någon dag sedan ringde min grannfru på dörren strax före 8 på morgonen. Hon skulle vara hos tandläkaren nere i samhället om 10 minuter och deras bil ville inte starta. Som jag berättat i tidigare inlägg, så tar det en halvtimme att promenera ner till centrum och taxi kan man titta i månen efter. Jag skjutsade naturligtvis henne dit och hon kom fram i tid. Det var en självklarhet, eftersom hon alltid hjälpt mig när jag varit i behov av det, och då är det roligt att kunna återgälda det. 

Efter att hon läst mitt inlägg i tidningen om hur svårt det är att få tag på en taxi, kom hon och lämnade en lapp med sitt nya mobilnummer på så jag skulle ha det lätt till hands, och menade på att det var bara att ringa om vi behövde hjälp. Väldigt omtänksamt! Vi är många pensionärer som bor här på området, eftersom vi byggde nytt nästan alla samtidigt. Det har varit en del som flyttat och nya som kommit till, men i vår gata är vi 4 familjer som bor bredvid varandra och har gjort så i över 40 år. 

På området har vi Grannsamverkan och det är en bra idé. Då hålles lite extra koll när någon är bortrest. Det är alltid någon som är hemma och kan uppmärksamma ifall det händer något ovanligt. Man vill ju klara allt själv i största utsträckning, men ibland fungerar det inte och då är det bra att kunna be om hjälp och veta att man med all säkerhet får hjälp också.

Min dotter föreslog att vi skulle starta en slags taxipool. Inte så att man skulle ringa bara för att man ville ut och åka en runda, utan ifall man behövde åka ner till samhället eller hem därifrån och inte själv kunde ordna det på ett enkelt vis. Då kunde vi ha en telefonlista, där man kunde ringa till någon av dem som stod med där och höra om de hade möjlighet att hjälpa till. Än så länge tror jag inte det hade behövt bli så många samtal, men vi blir alla äldre och en vacker dag är det kanske ett väldigt eftertraktat alternativ. Man får klart hoppas att fler och fler vill vara med på den här listan, och att även nyinflyttade på området blir intresserade så den föryngras under tiden. Är man själv i 80-90-årsåldern så verkar ju en nybliven pensionär väldigt ung.

Inlägg 4 i Blogg100.